Stefan Löfven och plikten | Fria.Nu
Sara Falkstad

Inledare


Inledare: Skolpolitik

  • Auktoritära PISA-höjdare är inget föredöme för den svenska skolan, skriver Sara Falkstad.
Fria Tidningen

Stefan Löfven och plikten

Socialdemokraterna anpassar sig till Jan Björklunds syn på skolan. Men Kinas och Sydkoreas auktoritära skolsystem är inget föredöme, trots höga PISA-poäng, skriver Sara Falkstad.

Det är någonting med Stefan Löfven och plikten.

Ett par år efter löftet om en jobbigare morgon – och uppföljaren: mobilappen där man kan bli väckt av S-ledarens stämma för att motiveras till dagens värv – står Löfven i talarstolen på Socialdemokraternas kongress. Om ett rekord kan kännas gammalt, så är det just så det rekordlåga stödet för regeringspartiet känns just nu. Det tycker nog Stefan också, men låter sig inte tröttas i sina uppmaningar till svenska folket. Återigen väljer han pliktens väg: denna gång inte enbart för arbetslivet, utan även för skolan.

För är det några bottennoteringar som i den offentliga debatten återkommer lika ofta som stödet för Socialdemokraterna, är det svenska elevers Pisa-resultat. Löfven har svaren. ”Det handlar om vanlig enkel moral”, dundrar han, och menar att det behövs en skärpning för att vi ska kunna stå oss i den globala konkurrensen. Han talar om disciplin och ordning, om att skolarbetet är viktigare än dataspel och att man inte bör tala om rättigheter utan att tala om plikter.

Hur arbetslösheten, som alltmer framstår som ett permanent tillstånd i vår marknadsekonomi, ska kunna avhjälpas av att eleverna skärper till sig, är en kalkyl jag inte helt förstår. Möjligen kan någon av våra telningar göra tillräckligt bra ifrån sig i matematik för att (återigen) räkna ut att det vore mer logiskt att dela på jobben.

Denna felkoppling åsido, är det också ledsamt att se att Socialdemokraterna helt böjer sig inför Pisareligionens evangelium. Kinesiska elever, till exempel, utklassar andra länder i Pisatestet. Däremot hamnar de lågt när det gäller kreativitet och tilltro till den egna förmågan. I en ny bok visar forskaren Yong Zhao hur Kina i själva verket nu försöker modernisera och humanisera sitt utbildningssystem, men hindras av tradition och hetsande föräldrar.

Den auktoritära modellen känns igen i en annan högpoängare, Sydkorea, där barn och unga i allt högre utsträckning drabbas av utbrändhet. I det hyllade Finland trivs barn i själva verket sämre i skolan än i Sverige. De pedagogiska stjärnor vi ser på Pisahimlen är i själva verket på väg att falla, i en tid då kunskap måste vara meningsfull och hållbar för att kunna stå sig. Det vore synd att hänga på just innan kraschlandningen.

Bernt Gustavsson, Eva-Marie Harlin och Gerhard Holmgren föreslog nyligen i en debattartikel (DN 14 maj) att det är dags att byta måttstock för den svenska skolan. I stället för att reducera eleverna till produktionsenheter i ännu ett new public management-projekt bör vi inspireras av den nordiska folkbildningstraditionen och satsa på hållbar kunskapsutveckling präglad av dialog, kreativitet och samarbete. Symptomatiskt nog är folkbildningens största problem just nu inte att den inte fungerar, utan att den är så svår att göra mätbar.

I ljuset av denna trojkas framsynthet framstår Löfvens landsfaderretorik med ett björklundskt eko som en ganska osmaklig ävja. Har vi bytt arbetslinjen mot det här? Kanske vore det läge för Socialdemokraterna att ur Pisaresultaten i stället gräva fram sambandet mellan elevers klassbakgrund och upplevd arbetsro, en korrelation som är påtaglig i Sverige. Att arbeta för en integrerad och jämlik skola skulle kännas som en fräschare uppgift för en rödgrön regering än att hoppa på ordning-och-reda-tåget.

Mellan hägg och syrén gör testhetsade barn och utarbetade lärare sig redo för ännu en skolavslutning. Ledigheten är välförtjänt, men sommarlovets sköna stunder kommer för vissa att smolkas av ofullständiga betyg. De beror i de allra flesta fall inte på bristande moral, utan på ett inhumant och ineffektivt utbildningssystem.

När det gäller arbetslösheten är Löfvens uppmaning att skärpa sig ett slag i luften. För de elever som just har kämpat sig igenom en vår av nationella prov är hans ord ett slag i ansiktet. Det enda vi kan hoppas på är att utbildningsminister Fridolin vågar klä på sig folkhögskollärarkostymen och utmana Socialdemokraternas dragning åt skoldebattens nyliberala falang.

Annons

© 2020 Fria.Nu