Per Björklund

Inledare


Per Björklund
  • I Sverige gick statliga SBAB i täten för bostadslån till 100 procent av bostadens värde, en av flera förändringar på kreditmarknaden som bidragit till stigande priser.
Fria Tidningen

Vilda västern på lånemarknaden

Passiva politiker låter skuldberget växa, skriver Per Björklund.

För några veckor sedan skrotade Finansinspektionen sitt förslag om amorteringskrav för nya bolån, efter att Kammarrätten i Jönköping ifrågasatt de rättsliga förutsättningarna. De tvära kasten i frågan har skapat ökad osäkerhet kring den svenska lånemarknaden i ett läge där politikerna verkar totalt oförmögna att ge några tydliga besked om framtiden.

I flera år har Riksbanken och andra aktörer varnat för de svenska hushållens växande skuldberg, men mycket lite har gjorts för att bromsa utvecklingen. Tvärtom ökar utlåningen allt snabbare. I mars uppgick hushållens totala skuld till 3 111 miljarder kronor, vilket motsvarar nästan 80 procent av Sveriges BNP. Om de skulder som hundratusentals svenskar har via sina bostadsrättsföreningar räknades in skulle siffran vara ännu högre.

Även rena konsumtionslån växer snabbt, och allt fler drar på sig större skulder än de klarar av att betala. Under 2014 var det över 10 000 personer som ansökte om skuldsanering hos kronofogden – hela 9 procent fler än året innan enligt en sammanställning som Visma gjort.

Trots det råder en bred politisk enighet - åtminstone från S och högerut - om att ingenting bör göras. Det skulle nämligen hota den ekonomiska tillväxten. Därför låter våra politiker skuldberget växa, så att det blir ännu svårare att göra något åt problemet i framtiden.

Ofta framställs de växande skulderna som en följd av att bostadsbristen driver upp priserna. Få politiker har däremot modet eller insikten att tala om förändringar på lånemarknaden som en viktig orsak till stigande priser. En rapport från den danska riksbanken har till exempel visat att införandet av amorteringsfria lån i kombination med rörliga räntor låg bakom nästan halva uppgången på den danska bostadsmarknaden mellan 1997 och 2007.

Ett annat argument mot att höga bostadspriser skulle ligga bakom de växande skulderna är att så mycket som två tredjedelar av de nya lånen inte går till bostadsköp. Enligt en rapport från Boverket handlar det istället om att hushåll belånar sina befintliga bostäder för att göra renoveringar, köpa fritidshus eller investera på börsen. Att möbler och heminredning förutspås bli nästa stora e-handelsbransch beror knappast på bostadsbristen. Men med Rot-avdrag, räntesubventioner och nollränta framstår ryxrenoveringen av köket som en gratislunch.

Regleringar som infördes efter finanskrisen bidrar idag snarare till att nära bubblan. När den statliga insättningsgarantin fyrdubblades från att gälla insättningar på 250 000 kronor till instättningar på nästan 1 miljon (100 000 euro) innebar det en kraftig subvention till banker och kreditinstitutet. Höginkomsttagare som tröttnat på de traditionella bankernas låga sparräntor kan idag få en betydligt högre ränta hos det snabbväxande finansbolaget Bluestep, som i sin tur lånar ut pengarna till personer som till exempel är timanställda, har betalningsanmärkningar eller obetalda skulder och därför har svårt att få lån från traditionella banker. Den högre risken delar Bluesteps ägare med alla skattebetalare, eftesom insättningarna skyddas av den statliga garantin.

Nu lockas nya aktörer till den svenska lånemarknaden. För en månad sedan lanserade finansbolaget Lendify för första gången så kallad ”peer-to-peer lending” i Sverige, där sparare kopplas samman direkt med låntagare ”utan mellanhänder.” Konceptet marknadsförs som en del av en växande ”social ekonomi” där människor går samman till ömsesidig nytta. Vad det egentligen handlar om är en smart affärsidé där risken läggs över på spararna. Potentiella investerare lockas med en avkastning på upp till 12 procent, samtidigt som mycket litet sägs om riskerna.

Att Sverige nu anses redo för en sådan affärsmodell visar hur snabbt vår syn på skuldsättning förändrats. I den vilda västern-stämning som råder i dag kan rena ockerföretag lansera sig som någons slags välfärdsinrättningar och rebeller som tar strid mot de snikna storbankerna. Och istället för att vidta åtgärder ser de politiska makthavarna passivt på.

När inte ens den värsta finanskrisen sedan 30-talets djupa depression förmått politikerna att ta frågan på allvar kan man fråga sig när de egentligen kommer att göra det. För cynikern är svaret enkelt: förmodligen aldrig. Ett mer optimistiskt svar är att det är upp till oss andra. Kanske har det blivit dags för en ny folkrörelse för reglering av det finansiella systemet?

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu