Inledare


Kjell Vowles
  • Jorderosion till följd av storskalig odling av grödor för biobränslen i delstaten Iowa, USA. Om vi fortsätter att förstör vår matjord i samma takt som i dag kommer den bara att räcka i 60 år.
Fria Tidningen

Ställ om jordbruket – innan det är för sent

Naturen har blivit främmande för oss, men jorden eroderar under våra fötter, skriver Kjell Vowles.

Har du hört talas om det internationella året för jordmån? Om inte är du knappast ensam, men faktum är att du lever i det. I alla fall enligt FN som har utnämnt 2015 till just detta. Tyvärr är FN:s dåliga marknadsföring för året lite symptomatisk – jorden som vi står på, odlar i och lever av, har länge varit sorgligt negligerad.

Ingenstans har naturen blivit lika främmande. För mig – uppvuxen i en lägenhet i ett miljonprogram – var jord någonting som skrapades av knäna efter att jag hade spelat fotboll på gräsmattan, medan komposten var en brun påse under köksbänken där jag slängde mitt bananskal. I allt väsentligt var det inte mycket som ändrades i den kunskapen, även efter att fotbollskarriären nådde sin topp i korpen och jag hade förstått att inte heller rättvisemärkta bananer var ett klimatsmart livsmedel. Jorden var fortfarande smuts och komposten var påsen det stod matavfall på.

Det var först när jag började intressera mig för odling jag insåg att jord är mer än så. När jag gick en permakulturkurs och byggde komposter av dynga, löv och gräsklipp – en kompost vars mikrobiologiska liv gjorde den så varm att det brändes när den skulle vändas varje dag – förstod jag att jord är en resurs full med liv. Och en resurs som håller på att utarmas i en pågående katastrof.

Jordmånen är vad geologen David R. Montgomery beskriver som ”planetens hud” – bara det att den relativt sett är mycket tunnare och ömtåligare än människans. Varje år beräknas vi förlora 12 miljoner hektar jordbruksmark globalt när jordar försämras genom bland annat erosion, försurning, försaltning och kolläckage. I boken Dirt – The Erosion of Civilizations argumenterar Montgomery för att en civilisation bara kan överleva så länge det finns tillräckligt med produktiv matjord för att föda befolkningen, och att just därför är vi på väg att underminera vår egen. FN:s jordbruksorganisation FAO beräknar att om vi fortsätter och förstör vår matjord i samma takt som i dag kommer den bara att räcka i 60 år.

Märkligt nog är det väldigt tyst om det här, även om intresset har blivit större i takt med att fler har fått upp ögonen för att jorden även är en enorm kolsänka. Mängden kol som tillförs eller läcker ut från marken kan spela en stor roll i klimatförändringen.

Det finns mer än 2 500 gigaton kol i jorden, vilket är mer än i atmosfären och i världens samlade ovanjordiska biomassa tillsammans. Rattan Lal, en av världens främsta experter på markbundet kol, har beräknat att vi kan få ner koldioxidhalten i atmosfären med 75–100 miljondelar om vi ändrar våra jordbruksmetoder, och bland annat anammar ett plöjningsfritt jordbruk. Detta kan jämföras med att koldioxidhalten har ökat med cirka 120 miljondelar sedan industriella revolutionen.

Ur det här perspektivet är det uppenbart att vi behöver ställa om jordbruket, men eftersom de flesta av oss inte överlever en vecka utan en mataffär, är det också svårt att ställa krav på en jordbruksindustri som helst låtsas som ingenting.

EU-komissionen tvingades i fjol dra tillbaka sitt markdirektiv, vilket gladde Copa-Cogeca, samlingsorganet för lantbrukarorganisationer i Europa där bland annat svenska LRF är medlemmar. Trots att en rapport till stöd för direktivet bland annat konstaterade att 16 procent av Europas (exkluderat Rysslands) totala landarea påverkas av vattenerosion och att nästan hälften av Europas jordar har låg eller väldigt låg mullhalt (alltså lite markbundet kol), menade Copa-Cogeca att jorden inte behövde mer skydd och att direktivet därför var onödigt.

Men samtidigt finns det småskaliga gårdar som har börjat producera mat med andra metoder, och de blir allt fler. Bönder som har insett att jordbruksindustrins modell är ohållbar och som försöker binda kol och bygga upp matjordslagret med metoder som träkol, roterande betesbruk, täckodlingar och plöjningsfritt jordbruk. Alla vi stadsbor som fortfarande tror att jord är smuts och kompost är en papperspåse, bör vara tacksamma. Det är dessa bönder som kan ge oss lite fast mark att stå på när jorden eroderar under våra fötter.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu