Skånes Fria

Krönika: Jag erkänner. Jag är rasist.

Du talar väldig bra svenska”, säger hon och tittar vänligt och intresserat på mig från andra sidan köksbordet.

Det är mitt tredje stopp på min jakt efter ett rum att hyra i Malmö. En kvinna som bor i en trea med sina två barn.

– Tack, säger jag och låter det passera.

Jag har redan hört samma sak sägas till mig tre gånger under dagen. En man säger till och med att han är imponerad över att jag lyckats lärt närkemål, när jag bräker loss med på min breda Södertäljedialekt. När sådant här händer brukar jag ibland svara att jag är svensk. Då får jag genast höra att jag inte ser svensk ut. Sen får jag dra hela harangen plus alla följdfrågor. Mina farföräldrar var österrikiska judar men min pappa är född i Sverige.

Mamma är svensk ända tillbaka till någon kung som var otrogen med en piga. Jo, jag stöder den palestinska frihetsträvan. Nej, jag har ingen aning om judar är förtyckta i Malmö. Jag har hört det, men vad vet jag. Jag ser mig inte som jude men det verkar ju inte vara upp till mig att bestämma. Om jag äter speciell mat? Jag är vegetarian men det har liksom inget med mitt judiska påbrå att göra. Nej, jag har absolut inget emot muslimer!

Jag har upplevt de här frågorna som rasistiska även om de inte alltid ställs på det här klumpiga sättet. Och ofta rör det sig om just det. Ren rasism. Men numera har jag börjat se något annat bakom frågorna. Nyfikenhet.

Nej, jag flyttade inte in hos kvinnan med de två barnen trots att hon ville ge mig rummet. Jag avfärdade henne direkt som rasist. Så här efteråt tänker jag att hon bara ville lära känna mig. Att hon ville förstå mig.

De här frågorna ställs aldrig av den vita medelklass som jag räknas till. I medelklassen frågar man inte. Det vet jag. Jag frågar inte själv utan fyller i tomrumen med egna svar som ofta är stereotypa och felaktiga. Det är inte förrän jag sticker huvudet utanför min medelklassbubbla som jag utsätts för de här frågorna. Det är klart att det är jobbigt. Det är svårt att bli placerad i ett fack och sen få förklara varför jag inte passar in i mallen. Men det är när mäniskor inte får chansen att själva förklara vad de är som rasismen frodas.

Det bor en liten rasist i oss alla. Med det menar jag att vi dömer människor vi möter på grund av hur de ser ut eller talar. Vi måste börja med det att erkänna det för oss själva. Sedan kan vi nyfiket ställa frågor och få våra fördomar motsagda.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Tänk mer på apokalypsen

Så länge kulturen behandlar apokalypsen lever hoppet om att slippa uppleva den, skriver Maria Ramnehill.

Fria Tidningen

Krönika: Dumpa nallen och elda vreden!

I förlossningsvården möts tre av de största feministiska frågorna: våra arbetsvillkor, våra kroppar och vår rätt till självständighet, skriver krönikören Ensam mamma röker.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu