Maria Jacobson

Krönika


Maria Jacobson
  • En glamorös helg eller en högtid för sms-lån? frågar sig Maria Jacobson i sin julspaning.
  • Senaste modet: propellerhänder.
  • Maria Jacobson är frilansjournalist och författare.
Göteborgs Fria

En kritisk vandring i Julstaden Göteborg

Blir det en jul i kapitalistisk och marknadsliberal anda? Journalisten Maria Jacobson går på en kritisk stadsvandring bland skyltningen i Julstaden Göteborg.

Barnarmén står redo som för avmarsch i en butik på Kungsgatan. Tomma vita ansikten, några med direktörskläder, andra med rosa pyjamas. Barn som inte känner av det som brukar kallas julens glada budskap. De ser likgiltiga ut, som om de firat jul alldeles för länge. De ser också isolerade ut, oförmögna till gemenskap.

Kan denna apati tolkas som ett uttryck för kris? Klimatkris. Politisk kris. Psykisk ohälsa i befolkningen. Intrycket av depression förstärks när en vandrar längs Kungsgatan mot Brunnsparken, via Fredsgatan. Även stora dockor ser uttryckslösa ut. Hårlösa och håglösa. De skiljer sig mot julreklam i tv där närmast hysteri råder. En välvillig läsning är att de ger ett neutralt uttryck – projektionsytor för alla. Kanske kan en läsa in glädje, lycka, romantik, gemenskap, utseende, hudfärg, klass, ålder, funktionalitet, kön och sexualitet. Allt kanske finns i betraktarens öga – dockorna är enbart klädhängare. Så kan det vara. Samtidigt, i en tid när visuella tecken bedöms som überviktiga, är det svårt att tolka denna tomhet som något annat än… tomhet. Eller som obehag, över att det offentliga rummet också befolkas av människor som ber oss att vara generösa när kapitalismen beordrar oss att vara glamorösa.

En könsmarkör är propellerhänder. Många feminint klädda dockor har händerna vinklade utåt. Som om de vill fly. Beama upp sig. Undan julen. Eller bara se koketta ut, a la Betty Boop. Eller symboliserar de att den konsumerande kvinnan är på väg uppåt? Per Schlingmann och Kjell A Nordström hävdar i en nyutkommen bok att de urbana kvinnornas tid är nu.

En annan iakttagelse är frånvaro av traditioner. Budskapen korresponderar i stället med populärkulturella fenomen, främst från USA. Således är renar, snarare än halmbockar, populära. Texter på butiksfönstren instruerar på engelska hur individen bör agera: ”Be Brilliant, be Happy.” ”Have a glamorous holiday.” På svenska kan detta uppfattas som ordergivning. Men engelskan sockrar uppmaningarna.

En julnorm är att träffa familj och släkt. I en kapitalistiskt definierad jul är det oviktigt. På en butik står ”Gather your favorite people and celebrate.” Som vilken fest som helst. Ett budskap som går hem överallt, oavsett levnadsform, lokala sedvänjor, traditioner eller religiösa uppfattningar. Julen formerar sig som en marknadens metahögtid. Kapitalismen uttolkar inte traditionella budskap, den vill att julen individualiseras och baseras på kommersiella val. Den vill ge intrycket att du styr själv. Den kapitalistiska andan inbjuder alla att, åtminstone för en tid, känna sig glamorösa, via sms-lån om inte annat.

Det ligger i linje med Julstaden Göteborg där kristna budskap och tomtar tonas ned i ljusdesignen för att alla göteborgare ska erbjudas njutning. Konceptet finansieras av Göteborgs stad, fastighetsägarna och näringslivet och kostar tio miljoner kronor. Småpotatis i förhållande till de 2,5 miljarder som handel, hotell och restaurang drar in.

Jag tänker på barnarmén. Kapitalismens soldater.

Fakta: 

Maria Jacobson är frilansjournalist och författare.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Gryning – skyddsboendet som jobbar normkritiskt

Rättsväsendet, sjukvården, skolan och socialtjänsten missar ofta när våld handlar om heder. En orsak är stereotypa bilder om hedersbrott. Därför är ett normkritiskt förhållningssätt viktigt – något som verksamheten Gryning ligger i framkant med.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu