Statens övergrepp blir teater | Fria.Nu
  • Jonas Franke-Blom och Fia Adler Sandblad gestaltar utsattheten.
Fria Tidningen

Statens övergrepp blir teater

Barn som vanvårdats och fosterhemsplacerats har länge lidit i tystnad. Men allt fler berättelser når ut. Fia Adler Sandblads är den senaste.

Tvångssteriliseringar och vanvård av institutionsplacerade barn är exempel på grova övergrepp som svenska staten har begått på sin befolkning i syfte att skapa den moderna välfärdsstaten. Den sociala ingenjörskonsten skulle komma att bygga det svenska folkhemmet – med en hög insats i form av mänskligt lidande.

De som blivit utsatta för statens övergrepp har länge lidit i tystnad. Men de senaste åren har något hänt. Allt fler börjar dela med sig av sina berättelser.

En av dem som bestämt sig för att göra det är dramatikern och skådespelararen Fia Adler Sandblad. Hon växte upp i ett fosterhem, dit hon senare adopterades, under sextio- och sjuttiotalet och hennes liv har nu blivit teater.

Jag träffar Fia Adler Sandblad, regissören Gunilla Johansson och medspelaren och kompositören Jonas Franke-Blom på Konstepidemin i Göteborg. För Fia Adler Sandblad började arbetet med den musikaliska föreställningen Jag är ett barnhemsbarn som en del av hennes masterutbildning för fyra år sedan.

– Jag har lidit av att min och andras upplevelser har varit tysta historier. Det har varit ett tabubelagt ämne, även om det har genomsyrat mitt liv från grunden. Jag kände till slut att detta är något jag måste göra, jag kände mig redo att dela med mig av den här berättelsen.

Fia berättar att hon aktivt har bearbetat sin uppväxt ända sedan de sena tonåren, och att hennes svåra uppväxt har gjort att hon har haft svårt med relationer och att känna tillit till människor. Saker som för andra kan kännas enkelt, har för Fia Adler Sandblad varit oerhört problematiskt.

Regissören Gunilla Johansson, vanligtvis hemmahörande i den fasta ensemblen på Backateatern poängterar hur viktigt det är att lyfta frågan:

– Vi måste få mer kunskap om något som inte är så omtalat. Föreställningen är en manifestation av att kunna och våga resa sig. Inte bara för Fia, utan för alla människor med liknande upplevelser. Det känns viktigt att göra Fias historia allmängiltig.

I föreställningen som spelas på Konstepidemin under november och december varvas Fias berättelse med röster från andra med liknande upplevelser. Musiken är specialkomponerad av Johan Franke-Blom. Tanken är att föreställningen ska ut på turné i Sverige de kommande åren.

Förhoppningen är att med hjälp av organisationen Samhällets styvbarn samarbeta med lokala teaterföreningar.

– Vi måste sprida kunskapen till dem som jobbar med omhändertagna barn i dag, för att inte historien ska återupprepas. Jag är övertygad om att det här projektet bara är i sin början. Vi vill åka ut på världsturné! Vårt största problem är hur vi ska få med vårt piano, säger Gunilla Johansson och pekar på ett ombyggt gammalt träpiano som står på scenen.

Men innan det är dags för turné ska föreställningen göra ett stopp på Göteborgs stadsmuseum som just nu visar en utställning om barnhemmens historia. Fokus ligger på Vidkärrs barnhem i Göteborg som var i bruk mellan 1935 och 1976. När Vidkärr byggdes var det en supermodern institution med plats för över 200 barn. I dag är det mest omskrivet för sådant som misshandel och sexuella övergrepp på barn.

– Det är svindlande, att det var okej att behandla barnen som en del i den sociala ingenjörskonstens experiment. De var nog medvetna om att barn behöver kärlek, men det glömdes bort i dessa stora moderna institutionsprojekt, säger Johan Franke-Blom.

Fia Adler Sandblad, Gunilla Johansson och Jonas Franke-Blom är överens om att regeringens vanvårdsutredning 2006 har bidragit till att lyfta fram frågorna. Människor som blivit utsatta för övergrepp som barn blev för första gången lyssnade på.

2011 kom den offentliga ursäkten, men för en del uteblev den ekonomiska ersättningen till mångas besvikelse. Pjäsen Jag är ett barnhemsbarn bär berättelsen vidare, och den väjer inte för verkligheten.

Fakta: 

Jag är ett barnhemsbarn

• Ges på Konstepidemin i Göteborg november 2014-mars 2015, se Konstepidemin.se för exakta datum. Skriven av Fia Adler Sandblad, regisserad av Gunilla Johansson och med musik av Jonas Franke-Blom.

• Utställningen Barnhemsbarn visas på Göteborgs stadsmuseum till och med augusti 2015.

• Organisationen Samhällets styvbarn arbetar för dem som är eller har varit omhändertagna av samhället.

Annons

Rekommenderade artiklar

Konst som en del i tillfrisknandet

Sedan januari finns det en konstateljén på Sahlgrenska psykiatri affektiva. ”Många av patienterna uttrycker att de känner en läkande effekt av måleriet”, säger Stefan Karlsson.

Göteborgs Fria

Irene Andersen spänner musklerna

Stora muskler är okej. Om de sitter på en man. Varför är det så? GFT träffar bodybuildaren Irene Andersen för att prata om kroppsnormer och om hennes medverkan i dokumentären Too big for the world.

Göteborgs Fria

© 2020 Fria.Nu