• Invigning av Pop-up museum of queer history i Philadelphia 2012. ”Jag tänkte om detta skapade så mycket energi, var det värt att fortsätta med. Trots att jag aldrig jobbat med konst eller museer tidigare”, säger Hugh Ryan om första popup-museet 2011.
  • Invigning av Pop-up museum of queer history i Philadelphia 2012. Första popup-museet 2011 var ett samarbete med organisationen Quorum forum, som ägnar sig åt att skapa queera hus. De ville att någon skulle ordna ett invigningsarrangemang i New York. ”Jag sa att jag kunde göra det hemma hos mig om jag kunde få ordna ett museum. De sa, vad betyder det? Och det håller jag fortfarande på att ta reda på,” säger Hugh Ryan.
Landets Fria

Museum poppar upp för queer historia

Ett museum där queera personer kan lära sig queer historia från andra queera – bara för en kväll. Det är idén bakom amerikanska Pop-up museum of queer history. I dagarna besökte initiativtagaren Hugh Ryan Gotland för att inspirera andra museer.

Första gången Popup-museet för queer historia dök upp var i New York 2011. Då höll den öppet i sju timmar och visade verk av 38 personer som gjort allt från videoinstallationer till pepparkaksmodeller.

Inspirationen kom från flera håll, berättar Hugh Ryan. Dels hade just då en av de så kallade Smithsonianinstituten, USA:s nationalmuseum där en rad olika museer och gallerier ingår, sin första queera utställning någonsin. Ett av verken orsakade rabalder bland kontroversiella politiker, ett videoverk av konstnären David Wojnarowicz där myror kröp på ett krucifix. Politikerna krävde inte bara att verket skulle tas bort från utställningen – vilket också skedde – utan de hotade att dra in hela stödet till Smithsonian.

Hugh Ryan blev precis som många andra först väldigt arg. Men sedan insåg han att knäckfrågan egentligen var en annan. Det började att bli acceptabelt att visa queer konst och queer historia på de stora institutionerna – men bara på deras villkor och så länge det passade dem. Vad skulle hända om queera personer fick bestämma över själva utrymmet?

– Jag ville visa att queera personer är en relevant målgrupp, ett relevant ämne och en relevant grupp av experter när det gäller oss själva.

Samtidigt efterlyste organisationen Quorum forum, som ägnar sig åt att skapa queera hus, hjälp med att ordna ett invigningsarrangemang i New York.

– Jag sa att jag kunde göra det hemma hos mig om jag kunde få ordna ett museum. De sa, vad betyder det? Och det håller jag fortfarande på att ta reda på.

Det första pop-up museet blev en succé. Ungefär 300 personer fyllde Hugh Ryans kollektiv till bristningsgränsen.

I dag är Pop-up museum of queer history en ideell organisation som har ordnat evenemang runt om i USA. Det handlar om allt från guidade vandringar eller modevisningar till att queera personer bjuds in att bygga tittskåp inspirerade av sina viktigaste queera böcker.

Organisationen är noga med att inte visa samma verk två gånger.

– Vi vill motverka kanonisering. Just nu pågår ett arbete med att definiera vad som ”ska” ingå i en queer historieskrivning, vilket tenderar att vara hur olika vita homosexuella män har valts in på politiska poster. Men historia behöver inte vara en lista på namn och datum att memorera. Historia handlar också om människor av kött och blod.

Även om queera frågor allt mer börjar att synliggöras även i majoritetssamhällets historieskrivning, finns ett behov av popup-museerna – eller just därför, enligt Hugh Ryan.

– För att få reda på något om queer historia tidigare var du tvungen att fråga queera personer eller läsa mot arkiven och dekonstruera falska historier om oss. Till exempel betydde ju lagar mot sodomi att homosexuella män existerade.

Men queera personers erfarenheter av att läsa mellan raderna i gängse historieskrivning håller i dag på att gå förlorade, menar han.

– Det är klart att vi ska ingå i mainstreamhistorian, men jag ville också skapa ett utrymme för det sättet att arbeta med historia. Jag hoppas att både besökarna och de som gör verk till utställningarna får en djupare förståelse för hur historia skapas som något subjektivt.

Att museerna endast är tillfälliga berodde i början främst på bristande tid, pengar och utrymme, men i dag ser Hugh Ryan flera fördelar med formatet. Han påpekar till exempel att queera personer inte alltid kan känna sig bekväma på de stora institutionerna. Det kan handla om allt från homofobiska verk till att toaletterna endast riktar sig till två kön.

– När du är queer och ska gå på en utställning tar du alltid en risk. Kommer den här att vara traumatisk eller kränkande? Genom att anväda popup-utrymmen kan vi skapa ett mer välkomnande utrymme.

En annan fördel är att formatet blir rörligt. Många mindre orter skulle kanske inte kunna skapa ett permanent museum men tar gärna emot besök. Då kan museet också lyfta den queera historia som finns lokalt.

Och en tredje fördel är att det aktiverar queera personer.

– Att det är popup gör att folk blir entusiastiska och vill gå dit. Om museet bara finns i en vecka skapas en kritisk massa som leder till samtal.

Just samtalen är en nyckelfråga för Hugh Ryan. Han tycker att det är viktigt att visa flera olika verk på samma tema, med olika utgångspunkter. Ett exempel är frågan om samkönade äktenskap. Om en bara visar ett verk som kritiserar samkönade äktenskap, kanske en person som kämpar för den frågan tappar lusten. Och om en bara visar ett verk som tar ställning för samkönade äktenskap, kanske motståndare skräms bort.

– Den mest intressanta delen av en utställning är utrymmet mellan de olika verken. Om du visar tre olika verk med olika perspektiv, öppnar du upp för samtal.

Fakta: 

Hugh Ryan var på Gotland som en del av Riksutställningars konferens Intensivdagarna, Sveriges största mötesplats för utställare, 19–21 november.

Läs mer på queermuseum.com.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu