De klassiska dödssynderna uppdateras | Fria.Nu
Stockholms Fria

De klassiska dödssynderna uppdateras

"Att vara god kräver ett ständigt omprövande och ifrågasättande ställningstagande", säger Stefan Einhorn, som håller föredrag om konsten att vara snäll. Nu har han aktuell med boken De nya dödsssynderna.

Stefan Einhorns senaste bok kunde vara obligatorisk läsning för dagens skolungdom och en bra medicin för att behandla den utbredda och växande sjukan idag – xenofobin. I sin senaste bok De nya dödssynderna har författaren utgått från en opinionsundersökning för att ta reda på vad svenskarna anser vara de "nya dödssynderna". Och resultatet är överraskande: Falskhet, hat, hänsynslöshet, översitteri, trångsynthet, främlingsfientlighet och girighet.

De klassiska sju dödssynderna – högmod, vällust, frosseri, girighet, lättja, vrede och avund – har sitt ursprung i den katolska kyrkan och nedtecknades för över 1 500 år sedan. De behöver uppdateras, menar Stefan Einhorn.

Boken kan sägas vara en fortsättning på de etiska grubblerierna kring människans godhet och ondska som han behandlade i boken Konsten att vara snäll (2005). Även här illustrerar han med berättelser ur sitt eget liv.

– Att vara god kräver ett ständigt omprövande och ifrågasättande ställningstagande. Ofta framställs vi människor som antingen goda eller onda, när vi i själva verket har båda sidor inom oss. Om vi känner till och accepterar de mörka sidorna inom oss kan vi också lära oss att hantera dem.

Att falskhet hamnar på första plats som den nya dödssynden beror på att Sverige är ett av de mest tillitsfulla samhällena i världen, menar Stefan Einhorn. Välfärdssamhället skapar tillit, om den går förlorad växer segregering och korruption. När det gäller främlingsfientligen säger han att den ingår i våra äldsta instinkter för vår överlevnad och vi delar fortfarande in människor i de som tillhör den innersta kretsen och de andra. Man kan tänka utifrån kön, fotbollslag, klass, åsikter, klädstilar. Gruppkänslan förstärks genom att man ser ner på andra som inte ingår – vilket också är dagens ödesfråga.

Stefans Einhorns vändning från den yttre akademiska karriären som professor och läkare till det inre sökandet och det litterära skrivandet hänger kanske samman med föräldrarnas upplevelser under Förintelsen. Fadern Jerzy, som blev en uppburen överläkare på radiumhemmet i Stockholm och politiskt aktiv i KD, satte djupa medmänskliga spår i flera patienters liv, och har till viss del präglat Stefans livsinställning. Men till skillnad från fadern är han inte politiskt aktiv, utan föredrar att arbeta utifrån en opolitisk plattform.

Hans tro på människan som huvudsakligen god är präglad av uppväxten i det svenska välfärdssamhället, det samhälle som han är stolt över och menar att vi måste värna om.

Människor som lever under stressade förhållanden, som i krig eller materiell nöd, tappar en del av sin godhet.

– Det är oerhört viktigt att värna om välfärdssamhället som det tar många år att bygga upp. Att det ska raseras är en ständig oro för mig, och en riskfaktor är växande sociala klyftor, vilket leder till ökad sjuklighet, såväl fysisk som psykisk.

Därför har han varit med och startat Centrum för social hållbarhet vid Karolinska Institutet där man forskar och utbildar om dessa frågor.

– Vi arbetar för att bidra till ett samhälle som bygger på tillit och medkänsla.

Nu går 30 procent av allt han tjänar till en stiftelse som stöder forskningsprojekt i låginkomstländer, inriktade på barns överlevnad.

Stefan Einhorn ägnar en stor del av sin tid åt att hålla föredrag om konsten att vara snäll, runt om i landet. När han besökte äldremässan i Jönköping förra året ställdes publikens godhet på prov inför en rad situationer och moraliska dilemman. Det är inte lätt att fatta rätt beslut alla gånger.

– Många förväxlar snäll med att vara töntsnäll, men det är inte samma sak. Att vilja göra gott är äkta snällhet. Men det kräver integritet, mod och ibland impopulära beslut – inte minst mot våra barn, säger han.

Det gäller att känna igen motkrafterna i oss själva – antingen det är aggression, tidsbrist eller prestige, menar Stefan Einhorn. En vanlig motkraft är fördomar. Att betrakta något som en absolut sanning, när det i själva verket är en subjektiv värdering. Vi är så fast i våra fördomar att vi blir dumma i huvudet.

Som exempel nämner han kartbilden som vi fått lära oss, där Europa storleksmässigt framstår som världens centrum. I själva verket är Afrika mycket större i proportion till övriga världen.

– En annan motkraft är vår oförmåga att tänka självständigt. Gruppkänslan gör att vi fastnar och vågar inte stå upp för det vi tror är rätt och riktigt.

En tredje är rädslan, som är en försvarsmekanism men får oss att fatta dåliga beslut. Det gäller att urskilja den irrationella rädslan.

– Enligt en undersökning av vad vi svenskar är mest rädda för hamnar att tala inför publik på första plats. Det är en irrationell rädsla!

Ytterligare en motkraft är "någonannanismen" – man skyller på att det är någon annans ansvar.

Stefan Einhorn menar att det är handlingen och inte tanken som räknas. Även små gester har stor betydelse.

– När vi gör goda gärningar sprider de sig.

Livet består av relationer, och vi har makt över våra medmänniskors liv genom våra relationer, menar han.

- Lycka handlar i grunden om att ha goda relationer och en meningsfull sysselsättning. Varje dag sker hundratals möten, och i varje litet möte fattar vi ett beslut om hur vi ska relatera oss till varandra. Vi ställs inför problem som ska lösas – antingen kan vi lösa dem optimalt eller mindre bra.

Vilken betydelse har media för vår syn på människans godhet/ondska?

– Media har en stor betydelse för vilken människosyn som förmedlas. Man kan lätt få intrycket att allt är elände, eftersom det är denna bild som ofta förmedlas. Det rapporteras om att någon blivit nedslagen på busshållplatsen, men inte att miljontals människor reser med allmänna kommunikationer varje dag, ibland packade som sillar, utan att skada varandra.

Hans tips på snällhet som vägen till framgång är:

– Var generös med beröm, uppmuntran och idéer. Välj bort konflikter som inte leder någonstans – skaffa dig inte ovänner. Det innebär inte att vi ska fly konflikter, men hantera dem med klokhet, gör upp och försonas.

Bemöt aggressivitet med vänlighet, tolerans och kanske till och med lite kärlek, menar Stefan Einhorn. Det låter som ett religiöst budskap, men Stefan kallar sig "aktiv agnostiker".

– Människan är en komplex varelse som har både gott och ont i sig. Det gäller att kontrollera vår ondskefulla sida för att släppa fram det goda.

Annons

Rekommenderade artiklar

Nytt ljus på Ellen Key

Intresset för Ellen Key är större än på mycket länge. I veckan öppnade hennes hem för guidade visningar.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu