• Khalil Ismam tillsammans med sin bror Sami och dennes familj utanför mandéernas råds byggnad i Kirkuk, dit familjen tvingades ta sin tillflykt efter att IS intagit deras hemstad Baiji.
  • Mandeisk religiös ritual vid Tigris strand i Bagdad. Denna ritual har utförts här sedan urminnes tider, men är nu på väg att försvinna – i takt med att minoritetsgruppens medlemmar tvingas fly landet.
Fria Tidningen

”När IS tog över området tvingades vi fly för våra liv”

För mandéerna, ett av Iraks ursprungsfolk, har det våldsamma kaos som präglat landet sedan USA:s invasion 2003 slagit mycket hårt. Men enligt minoritetsgruppens andlige ledare i Bagdad har man aldrig under sin över två tusen år långa historia stått inför en så kritisk situation som nu.

Det berättade mandéernas andlige ledare Sattar Hillo några månader innan hotet från Islamiska staten, IS, snabbt förvärrades i Irak. Enligt honom fanns det då kvar runt 10 000 mandéer i landet. I dag har situationen blivit ännu allvarligare.

– Att återvända hem vore rena självmordet. Islamisterna skulle skära halsen av oss direkt, säger den mandeiska flyktingen Khalil Hafif Ismam.

Han befinner sig nu vid mandéernas råds byggnad i Kirkuk, tio mil öster om hemstaden Baiji.

– Vi hade vårt hem och två smyckesbutiker hemma i Baiji, men när IS tog över området i juni tvingades vi fly för våra liv.

Nu bor Khalil Ismam istället här vid rådets byggnad tillsammans med sin bror Sami och dennes familj, samt deras mamma.

Familjen tillhör en minoritetsreligion vars rötter går tillbaka till 400 år före Kristus och där Johannes döparen hyllas som en profet. I över två tusen år har mandéerna utfört sin viktigaste ritual, dopet, vid Eufrat och Tigris flodbanker, och gruppen anser sig inte ha några kopplingar till vare sig judendom, kristendom eller islam. Khalil Ismam och hans bror är båda silversmeder och kommer ursprungligen från Iraks sydligaste delar. De berättar för IPS hur familjen på 1980-talet flyttade till Bagdad, på jakt efter ett bättre liv. Men efter det första gulfkriget, 1991, tvingades de flytta igen, denna gång till Baiji. I dag bor de i mandéernas råds byggnad i Kirkuk, men har ingen aning om hur deras framtid kommer att se ut.

– Rådet har sagt att vi inte kan stanna här i mer än en månad, men vi vet inte vart vi ska ta vägen och IS står redan vid stadens portar, säger Sami Ismam.

Under flykten fick de bara med sig några få ägodelar. Men som silversmeder glömde de inte att ta med sig sin sekondola – den amulett som enligt mandeisk tradition ska skydda mot faror. Dessa amuletter är ett av få traditionella inslag som mandéerna nu har kvar, eftersom allt fler av minoritetens präster i bästa fall har drivits i exil. I Kirkuk hålls numera gruppens religiösa ritualer vid allt färre tillfällen vid en brunn inne på gården vid rådets byggnad.

– Varannan eller var tredje vecka kommer en genzibra, en präst, från Bagdad för att hålla i ceremonin. Men vägen hit blir farligare för varje gång, säger Khalil Ismam.

Enligt en rapport som släpptes av Human Rights Watch år 2011 hade då närmare 90 procent av Iraks mandéer antingen flytt från landet eller dödats sedan den USA-ledda invasionen av Irak genomfördes 2003. Och enligt Suhaib Nashi, som är generalsekreterare för Mandeiska förbundet i exil, har situationen för de mandéer som är kvar i landet snabbt förvärrats på senare tid.

– Under de senaste två månaderna har våra medlemmar i Irak varit utsatta för ett folkmord utfört av radikala islamister, inte bara IS, säger Suhaib Nashi.

Han säger att situationen är mycket allvarlig även i Iraks södra delar, där minoritetsgruppen ofta faller offer för shiitiska miliser, eller vanliga kriminella.

– Mördandet av mandéer i Irak utförs för att få tag i deras pengar, men också i syfte att genomföra en etnisk rensning med målet att utplåna hela den mandeiska befolkningen, säger Suhaib Nashi.

Fyrabarnsmamman Khalima Mashmul, 39, tillhör den grupp av flyktingar som numera bor i mandéernas råds byggnad i Kirkuk. Hon berättar för IPS att hon ursprungligen kommer från landets södra delar, men att hon som tonåring tvingades flytta till Kirkuk när den dåvarande diktatorn Saddam Hussein försökte förändra befolkningssammansättningen i Kirkuk, där kurderna är i majoritet. Hennes man, som arbetar som polis i staden, blev svårt skadad i samband med ett bombattentat i somras.

– Vi kan inte återvända till vårt hem eftersom min man är hotad, och vi har inte tillräckligt med pengar för att betala någon hyra, säger Khalima Mashmul.

Hon menar att de inte längre kan stanna i landet, utan säger att familjens enda hopp står till att få politisk asyl i Australien eller i något europeiskt land.

Det är en dröm de sannolikt delar med många andra i dagens Irak. Enligt en färsk rapport från FN-organet OCHA har 1,8 miljoner irakier tvingats på flykt inom landet bara i år. Enligt samma rapport så är 600 000 av dessa internflyktingar i akut behov av hjälpinsatser på grund av den annalkande vintern. Samtidigt har många irakier valt att lämna kaoset i hemlandet bakom sig och begett sig över gränsen till grannländerna. Chabar Imad Abid är polis, tillhör den mandeiska minoriteten och bevakar tillsammans med en grupp andra mandéer rådets byggnader i Kirkuk.

– Min hustru och mina fem barn befinner sig i Jordanien och jag kommer själv att försöka ansluta mig till dem så fort jag kan. Vi har precis fått veta att IS håller på att samla sina styrkor i Hawija – fem mil väster om Kirkuk. De kommer snart att inleda sin offensiv, säger Chabar Imad Abid.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu