Att vara transperson i 1800-talets Sverige | Fria.Nu
  • Att pjäsen främst utspelar sig i en kyrka har att göra med att Andreas var starkt troende, särskilt när han var äldre. Han kallar sin självbiografi en syndabekännelse. Från vänster Magnus Nilsson-Mäki, Emil Nilsson-Mäki och Josefin Reinhard.
Landets Fria

Att vara transperson i 1800-talets Sverige

I am not a girl handlar om Andreas Bruce som växte upp på Gotland i början av 1800-talet. Han föddes som Therese men levde sitt vuxna liv som Andreas. Nu gör Skuggteatern i Umeå hans historia till teater och frågar om situationen för transpersoner har blivit så mycket bättre i dag.

Mitt på Skuggteaterns scen i kulturhuset Klossen på Ålidhem i Umeå står just nu en orgel med ett vackert dekorerat kyrkfönster bakom. I taket sitter vita lampor i formen av ett kors. Här har föreställningen I am not a girl premiär den 21 november. Den handlar om en transpersons liv på 1800-talet och bygger på boken Therese Andreas Bruce av Inger Littberger Caisou-Rousseau från 2013, som består av Andreas Bruces självbiografi och brev.

Det var när Skuggteatern letade efter en berättelse att dramatisera som de fick tips om boken och valet kändes självklart, säger teaterns konstnärliga ledare och regissör Emil Nilsson-Mäki.

– Jag tycker att Andreas är en så fantastiskt intressant person. Trots allt han har varit med om står han på fötterna. När det finns dokument över en transpersons liv i 1800-talets Sverige hade frågan snarare varit varför vi inte skulle sätta upp det. Särskilt eftersom det är en litteraturvetenskaplig bok på gammelsvenska som inte kommer att nå ut till jättemånga.

Andreas Bruce föddes 1808 och växte upp på Gotland under namnet Therese Bruce, men hade blivit felkönad. Hela sitt vuxna liv levde han under namnet Andreas.

– Under en stor del av boken verkar det ha vara relativt oproblematiskt. Enligt hans ord gick det ganska bra ganska länge. Men både då och i dag tar folk sig friheter när du bryter mot normer så mycket. Det blir som att du inte är en riktig människa, säger Magnus Nilsson-Mäki, som spelar Andreas.

Eftersom de som jobbat med pjäsen inte hade så stor kunskap om transfrågor sedan tidigare har de bjudit in Carl Åkerlund från RFSL att föreläsa om transpersoners situation då och nu. I början av 1800-talet rådde fortfarande synen att könen åtminstone delvis var något andligt – den som uppträdde som man var också det. Detta kan ha underlättat situationen för transpersoner. Men mot slutet av 1800-talet inriktades forskningen allt mer på kön som något biologiskt.

– På den tiden fanns inga communities där man kunde hitta andra. Carl sa att det kan vara det avgörande för transpersoner i dag, att hitta andra som känner som en själv. Det var modigt av Andreas att göra det tidigt, utan det stödet, säger skådespelaren Josefin Reinhard.

Att pjäsen främst utspelar sig i en kyrka har att göra med att Andreas var starkt troende, särskilt när han var äldre. Han kallar sin självbiografi en syndabekännelse.

– Han blir fråntagen absolution och rätten till nattvard i tio år. Han slåss nog mycket med det. Han anser sig vara en person som lever i synd på många sätt – han röker, super och ligger med många kvinnor, säger Emil Nilsson-Mäki.

Föreställningen ligger nära boken, som innehåller en hel del dramatiska händelser. Historien berättas kronologiskt ur Andreas perspektiv och i snabbt tempo. Ensemblen har valt att behålla Andreas ton.

– Andreas talar direkt till publiken och det är inte så mycket känslor. Vi leker med att han vill berätta men att han inte alltid får berätta själv, säger Magnus Nilsson-Mäki.

– Saker drabbar honom och ibland får han inte vara med och bestämma, tillägger Josefin Reinhard.

Efter att en inspektor sagt att ”jag vet att du är omklädd kvinna” och tjatat till sig sex blir Andreas med barn. Han föder en dotter som adopteras bort men planen är att han ska återadoptera henne senare vilket han också gör.

– Det är väldigt jobbigt för honom att bli av med sin maskulinitet, men han älskar sin dotter väldigt mycket, säger Magnus Nilsson-Mäki.

– Det blir en stor förändring i hans liv. Han måste flytta och blir mer utsatt. Samtidigt träffar han sitt livs kärlek, en äldre kvinna, men han får alkoholproblem och blir psykiskt sjuk, säger Josefin Reinhard.

Självbiografin slutar efter att Andreas fått en psykos i 40-årsåldern, men boken innehåller också brev till dottern där det framgår att han efter den lever ett vanligt liv med sin älskade.

Josefin Reinhard hoppas att publiken ska få samma upplevelse som de själva fick när de läste boken om Andreas.

– Vi blev förvånade över att han levde ett så vanligt liv och faktiskt blev så pass accepterad på olika platser trots att han levde på 1800-talet. Han trivdes med livet under många skeden. Men vi vill så klart också belysa vad det är som gör att folk tar sig sådana friheter mot folk som inte följer normen.

– När jag läste boken och jobbar med föreställningen har jag känt att ganska exakt samma sak kunde hända i dag, jag har hört de här historierna. Jag trodde inte att man skulle kunna dra så starka paralleller. Vips är det någon som inte klarar att Andreas lever som han gör, säger Emil Nilsson-Mäki.

– Man brukar säga att om du är kvinna i ett mansdominerat yke måste du jobba för två. För Andreas är hela livet så. När han tog sig ton eller sa emot, då blev han för mycket, säger Josefin Reinhard.

Men ensemblen är noga med att betona att föreställningen inte är en heltäckande redogörelse för transpersoners situation.

– Ofta tycker jag att pjäser som behandlar transtematik har det som hela sin utgångspunkt. Nu berättar vi snarare ett livsöde, säger Josefin Reinhard.

– Vi har ingen ambition att göra transcommunityts röst på scen, utan det här är Andreas berättelse, säger Magnus Nilsson-Mäki.

Fakta: 

Läs mer om transfrågor på organisationen RFSL Ungdoms sida Transformering.se.

Inger Littberger Caisou-Rousseau berättar om boken och Andreas Bruces barnbarnbarnsbarn Hilbert Björkdahl läser högt ur den på Youtube.

Annons

Rekommenderade artiklar

Okänslig teater om transperson

Recension

I am not a girl är en gripande historia om en transman på 1800-talet men tyvärr åsidosätts hans perspektiv.

Landets Fria

© 2019 Fria.Nu