Inledare


Beatrice Rindevall
Fria Tidningen

Vi måste ta männens ohälsa på allvar

Män måste få vara svaga. Som det är nu tillåter inte våra könsnormer att män får klaga, må dåligt eller vara sjuka, trots att de är en grupp som inte mår bra. Ungefär 70 procent av dem som begår självmord är män. Det är den i särklass vanligaste dödsorsaken för män mellan 15 och 55. Det är de ensamstående, unga männen som är den största gruppen och de söker i mindre utsträckning hjälp när de mår dåligt. Män föds in i ett skadligt beteende, men det görs alldeles för lite för att motverka det.

Föreningen Mind skriver på SVD Brännpunkt 9 september att vi måste anpassa det suicidpreventiva medlet efter genus. De tycker precis som jag att vi måste göra män mer medvetna om maskulinitetsidealen och hur de påverkar hälsan. De kopplar också mäns våld mot andra som en del av idealet. Vi borde absolut göra satsningar för att anpassa vården, men för att ta hand om problemet är det viktigt att vi också för över frågan i hela samhället. Vi uppfostrar män och kvinnor olika trots att vi sedan länge vetat att skillnaderna mellan individer är större än skillnaderna mellan könen. Vi behandlas olika av samhället och får olika värderingar beroende på hur vi uppfostras. Män kan må dåligt, men de får inte verktyg för att hantera sina känslor.

Könsrollernas olika värderingar speglar i dag våra relationer, hur vi ser på problem och vad vi väljer att göra åt dem. Idén om att mannen är den rationelle, starke ledaren till den känslomässiga eller passiva kvinnan är alltså inte bara ett förtryck av kvinnorna. Det lär också unga män att de inte ska gråta, visa sig svaga, be om hjälp eller känna efter.

När vi pratar skönhetsideal tänker vi på unga kvinnor som mår dåligt. Så pass mycket att det till exempel finns extremt begränsad, eller obefintlig, forskning om mäns ätstörningar. Undersökningarna inkluderar bara kvinnor, men betyder det att män inte känner press för hur de ser ut eller att psykisk ohälsa även för dem kan uttrycka sig i orimliga mat- eller träningsvanor?

Män som grupp hörs och syns, är inte rädda för att ta plats, bli ifrågasatta eller kritiserade. De har ett hårdare skal och skäms inte för att lyfta fram sig i en lönediskussion, i ett kommentarsfält eller i en debatt. De har alltid varit högst upp i näringskedjan, och de får höra det ofta. I den feministiska diskussionen har det varit fokus på kvinnors utsatthet och lägre positioner, och det är inget vi ska sluta prata om eller tysta ner. Men det är dags att vi också luckrar upp facken som män placeras i, och förväntningarna som landar på män på grund av deras kön.

De senaste decennierna har kvinnor kämpat mot de strukturer vi fötts i in, och vi har kommit en lång väg från det som har varit norm under århundraden. Hela samhällen har förändrats radikalt i stora delar av världen och de flesta kan inte tänka sig att leva i könsstrukturer som vi gjorde förut. Men män har ännu inte gjort samma strukturförändring, och det skadar både dem och vårt samhälle.

Vi borde inte bli placerade i könsnormativa fack när vi föds, vi behöver ett samhälle där individen är viktigare än könet och där du kan födas med vettigare och hälsosammare förutsättningar och värderingar än vad vi gör i dag. Män måste få vara svaga och vi måste ta deras ohälsa på allvar.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu