Krönika


Joacim Blomqvist
Skånes Fria

Latinamerikas historia – på ett nytt sätt

Under årets festival Latinamerika i fokus på biograf Spegeln i Malmö ägnades lördagen särskilt åt filmer skapade av och om kvinnor. Under dagen bjöds publiken bland annat på en serie lågmälda dokumentärfilmer som berättade Latinamerikas dramatiska nutidshistoria ur annat perspektiv än det gängse.

På den internationella filmscenen förekommer det nästan inga kvinnor. Generellt sett fanns det någonstans i produktionen av filmerna på den globala marknaden under förra året bara 16 procent kvinnor. Två procent färre än 2012. Men minst lika viktigt som vem som gör film, är vad filmerna berättar. Greppet att låta kvinnors erfarenheter stå i fokus under en dag om Latinamerika är annorlunda. Vanligtvis berättas historier om Latinamerikas revolutioner ur ett machismoperspektiv.

Det går att se i allt från Ches och Fidels gerillastrider i Sierra Maestre i Steven Soderberghs Che (2008), Patricio Guzmans dokumentärklassiker om statskuppen i Santiago, La Batalla de Chile (1975) till Salavador (1986), Oliver Stones vidräkning med militärjuntan som mördade ärkebiskop Oscar Romero den 24 mars 1980. Men under helgens temadag berättades andra typer av historier. Och att som under lördagens inledande block låta det handla om det USA-ledda kriget mot kontinentens fattiga är radikalt.

I nordamerikanska Catherine Murphys film Maestra får vi möta några av de tusentals kvinnor som deltog i Kubas alfabetiseringskampanj i skuggan av Miamihögerns och CIA:s invasionsförsök i Playa Girón, Grisbukten i april 1961. Ofta mycket unga kvinnor skickades långt ut på landsbygden och uträttade storverk. Bara under 1961 deltog över 250 000 kubaner i den kampanj som lärde 707 000 andra kubaner att läsa och skriva.

En del av militärjuntornas Latinamerika var Argentina. Svenska ögon riktades länge mot Buenos Aires (inte minst sedan svenskan Dagmar Hagelin ”försvann” 1977). Orsaken var det Smutsiga kriget, som drabbade Argentinas vänster. År efter år sökte ”de galna mödrarna” efter sina barn som fängslats, torterats och likviderats, och barnbarn som förlösts på militärsjukhusen och adopterats bort till okända. De samlas än i dag varje torsdag vid torget Plaza del Mayo. I Afarin Eghbals film Abuelas (2011) berättas deras historia finstämt genom vittnesmål från kvinnor som letat i över 30 år.

En påminnelse om att Latinamerikas brutala förflutna har konsekvenser för människors liv än i dag.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu