Debatt


Matilda Jägerdén • Skåne stadsmission
  • ”Kylan är på väg och i värsta fall kan kyla kosta liv. Vilket Malmö vill vi ha, vilket Malmö kan vi vara stolta över?”, frågar sig Matilda Jägerdén på Skåne stadsmission.
Skånes Fria

Låt inte Malmös kyla kosta liv

Hundratals EU-migranter uthärdar nätterna ute i kylan. I Stockholm och Göteborg är kommunerna med och finansierar mötesplatser och akuthärbärgen. Så inte i Malmö. Ska vi stå vid sidan om och se på eller ska vi agera? Den frågan ställer Matilda Jägerdén, enhetschef på Skåne stadsmission, till Malmös politiker i veckans debatt.

Jag ser det överallt, i tidningar, på tv, det diskuteras i sociala medier. Fenomenet socialt utsatta EU-migranter har nått Malmös gator och det går inte längre att blunda eller låtsas som om vi inte ser. Som enhetschef på Skåne stadsmission har jag under det senaste året suttit i mängder av samtal och möten gällande socialt utsatta EU-migranter. Det har diskuterats och skapats forum där Skåne Stadsmission, Social jour, Romskt informationscenter, Svenska kyrkan, Immanuelkyrkan, Uppsökarna – Malmö Stad och Faktum för att nämna några, har träffats för att diskutera detta fenomen som smugits sig in i vårt Malmö. Politiker lutar sig mot lagen och menar att de inte kan svika förtroendet som de fått av stadens invånare. Skattepengarna ska förvaltas på bästa sätt och inte gå till annat än de egna kommuninvånarna. De menar att problematiken med fattiga EU-migranter inte ligger på kommunpolitikernas bord utan någon helt annanstans.

Blickarna, de utsträckta händerna, platserna de sitter på. Alla dessa intryck börjar tränga in i oss och påverka. Vi tvingas ta ställning vare sig vi vill det eller ej och det är kanske just därför som det väcker så mycket känslor. Vi känner oss påhoppade och kränkta när de demonstrerar sin fattigdom och bjuder oss på sitt lidande. Det svider till, samvetet svider till och svid, det är alltid obehagligt.

Fenomenet väcker medlidande, olust, en vilja att hjälpa, ilska, sympati, frustration, hat och engagemang. Vad gör de här? Varför har de kommit hit? Vad tror de att vi kan göra åt deras situation – det är ju en EU- fråga...

Ja, vad gör de här? De är föräldrar, systrar, bröder, någons dotter eller son. De är människor som är här för att försöka förändra sitt liv. De har drömmar om ett annat liv. De vill skapa en möjlighet att påverka, om än inte sitt eget så sin familjs öde. De är människor precis som du och jag, som kämpar för sin överlevnad. De är människor som lever på gatan, utan trygghet eller skyddsnät som kan fånga upp. Om det kan finnas öppna mötesplatser som Crossroads i Stockholm och Göteborg, varför kan det inte finnas här?

Vi kan välja att blunda. Vi kan välja att inte se de kontraster som växer sig allt större i vår omgivning. Vi kan välja att titta bort och att inte vara delaktiga i en förändring som skulle minska mänskligt lidande. Vi kan vara bekväma och välja att inte se det som vi behöver göra. Eller så kan vi vara modiga och leta efter nya vägar. Vi kan vara kloka nog att inte ge oss på de utsatta utan i stället rikta kritik mot dem som bär skuld.

Alla måste vi göra ett aktivt val – vilket Malmö vill vi leva i och hur kan vi göra skillnad?

Malmö år 2014 är på väg mot ännu en vinter, inget konstigt i sig. Vintern kommer som den alltid gör. Skillnaden för mig är att jag inte bara har hört, utan jag har också med egna ögon sett att i Malmö 2014 finns det hundratals människor som sover på gatan. Det gör ont i mig.

Efter alla samtal jag haft har jag fått höra många synpunkter och kloka åsikter och jag har respekt för att det sprider oro och river upp.

Men för mig är valet inte så svårt. För mig finns det inget att välja mellan. För mig går det medmänskliga perspektivet före allt annat.

Det hade förenklat en del om det fanns nationella riktlinjer. Det är självklart att det måste ställas krav på Rumänien. Men under tiden måste vi se till att alla människor som vistas i Malmö har ett värdigt liv. Ett medmänskligt perspektiv där vi alla är lika värda.

Att bo i tält, sova i en övergiven husvagn eller under en presenning utan tillgång till el och vatten är aldrig en optimal situation, oavsett årstid. Att känna hunger och längta efter sin familj är också den densamma, oavsett årstid.

Men kylan är på väg och i värsta fall kan kyla kosta liv. Vilket Malmö vill vi ha, vilket Malmö kan vi vara stolta över?

Jag möter dessa människor varje dag, dessa modiga människor som lämnat allt som de känner till, för en längtan, en strävan efter ett liv, ett arbete, en värdighet.

Det är skamligt att det finns länder i den europeiska unionen som inte lever upp till mänskliga rättigheter, men vi kan föregå med gott exempel. Alla är vi människor, men vi har haft olika förutsättningar. Några av oss är födda in i gemenskap medan andra har fått tilldelat sig ett utanförskap. Det är ingen av oss som har fått välja av vem eller var vi skulle födas. Ska vi stå vid sidan om och se på eller ska vi agera?

Malmö Stad tänker ekonomi och lagtext – Skåne stadsmission möter och ser människan bakom begreppet och tänker medmänsklighet.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2024 Fria.Nu