Leili försökte mota Olle i grind – 1988
För 26 år sedan gick luften ur aktivisten Leili Åhman. Ja-sidan förlorade i folkomröstningen om Sjöbo skulle ta emot flyktingar. Under årets valvaka väcktes minnena från 1988 återigen till liv.
Det var bråda dagar för Leili Åhman i mitten av 1980-talet. Hon engagerade sig för bygden – först genom att protestera mot rivningen av Fritiof Nilsson Piratens föräldrahem i Vollsjö – sedan i en fredsgrupp för att motarbeta främlingsfientlighet.
– Vi såg det som att det var vapenexporten och krigen som skapade flyktingar och tänkte att det var ett bra sätt att börja på, berättar hon.
Annons
Snart därefter – 1985 – lade Socialdemokraterna i kommunen en motion om att ta emot flyktingar. Motionen röstades ner och samma historia upprepades året efter. Och året efter det.
– Under tiden märkte vi att det fanns så många negativa föreställningar om flyktingar. Den ena värre än den andra. Samtidigt som politikerna skyllde på bostadsbrist, arbetsbrist och dåliga kommunikationer.
Det fick Leili Åhman och de andra engagerade att reagera. Kända politiker och musiker bjöds in. Samtidigt som öppna möten arrangerades. Rikspolitiker dök upp i byn och försökte övertala de lokala partirepresentanterna att ändra sig. Men ledargestalten för flyktingmotståndet – centerpolitikern Sven-Olle Olsson – ville inte ge med sig. Istället kontrade han och la en motion för att få till en folkomröstning om flyktingmottagandet.
– Det var då vi bildade aktionsgruppen SAFF, Sjöbos aktionsgrupp för flyktingar, säger Leili Åhman.
En mindre folkrörelse var född. Snart fick gruppen över 500 medlemmar och demonstrationer rustade med plakat och slagord tågade genom orten för att få politikerna att ändra sig. Men motionen gick igenom och valet planerades till den 18 september 1988.
– Vi försökte få folk att ändra på sig, det gick ut på det. Samtidigt hade vi en känsla av att ju mer vi höll på desto mer tighta blev de andra mot oss, den aningen fanns ända fram till valdagen.
Dagen efter kom beskedet. Ja-sidan förlorade – 65 procent av kommuninvånarna ville inte ta emot några flyktingar. Leili Åhman minns det väl. Ett förskräckligt resultat, säger hon.
– Luften gick ur mig. Det var som att ingen begripit någonting, det var väldigt, väldigt jobbigt.
Ett nytt jobb på flyktingmottagningen i Lund blev räddningen. Kraften och energin hon lagt på den fruktlösa opinionsbildningen i Sjöbo riktades åt att hjälpa flyktingar i grannkommunen. Hennes eget engagemang i föreningslivet upphörde och aktivisterna i SAFF skingrades. Sjöbo blev symbolen för invandrarfientligheten i Sverige.
– Det är hemskt för alla som bor här i kommunen och tycker annorlunda, säger Leili Åhman.
En rasiststämpel hon tycker att de styrande politikerna kunde gjort mer för att tvätta bort. Inte minst för att SD inte skulle växa sig starka. Exempelvis kunde de ha lyft fram de goda exempel från det flyktingmottagande som faktiskt existerat sedan 2001. Istället fick Leili Åhman återuppleva valet från 1988 – när telegrammet ”SD störst i Sjöbo” kablades ut på tv-rutan under valvakan 26 år senare.
– Det ligger i sakens natur, trampar du i en vattenpöl blir det grumligt, så känner jag inuti, det är mycket som nu flyter upp till ytan som jag sedan länge inte tänkt på.
Efter valet 1988 uteslöts Sven-Olle Olsson ur Centerpartiet. Han startade då Sjöbopartiet.