I det ångestladdade kölvattnet av förra söndagens valresultat, med våra presentationsbilder utbytta mot sorgsvarta fyrkanter, fann vi plötsligt varandra i ett desperat jubelskrik – Vi kan göra det här bättre själva tamejfan! Blockpolitiken är död, länge leve demokratin!

Även om vissa nu för tiden verkar ha svårt att förstå vad demokrati innebär. Det är odemokratiskt att sju partier i riksdagen tydligt tagit ställning mot ett samarbete med Sverigedemokraterna, säger de. Ska ett parti som människor (FOLKET!) har röstat på, med sina egna röster, inte kunna få till ett samarbete med de övriga partierna enbart på grund av sin politik? Det här liknar ju nästan mobbning och det är INTE att respektera alla de väljare som röstat på sagda parti och ska det föreställa demokrati det?

Eh. Ja. Det är precis det som är demokrati. Representativ demokrati, till och med. Vi som inte röstade på SD har nämligen gjort jäkligt klart för våra partier att om de ska representera oss, så ska de ge själva fan i att ens ta i Jimmie med tång. Vi har gjort det genom att hålla diskussionen om rasismen levande under de här åren, genom att vända ryggen mot Jimmie på gator och torg, genom att aldrig låta deras retorik stå obesvarad.

Nu säger andra att det har varit fel att göra så, att det har ökat stödet för SD, att vi aldrig skulle ha gett dem så mycket uppmärksamhet. Men det skulle vi visst. Inte för att förändra något hos SD-väljarna. Att högerextrema partier går framåt i hela Europa vet vi. Vi visste att SD skulle gå framåt. Det var inte därför. Men för att hålla våra egna politiker uppmärksammade på vad vi accepterar – och vad vi inte går med på. I Danmark har Dansk Folkeparti gett sitt stöd till förra högerregeringen i utbyte mot att få igenom vissa av sina frågor utan vidare protester. Det har format politiken, det har format debatten, och det är precis det inflytandet vi inte tänker ge till SD. Genom att tydligt ta avstånd från deras politik.

För det handlar inte om att sverigedemokrat efter sverigedemokrat visar sig vara mer eller mindre öppen rasist. Det handlar inte om personer eller järnrör eller en PK-konspiration. Det handlar om politiken, en politik som värderar folks mänskliga rättigheter efter ursprung, kön, könsidentitet och sexualitet.

Nu är det gjort. Vi lyckades. Nu kommer fyra år där vi ska hålla våra politiker på rätt köl, och börja använda nya politiska strategier, engagera oss på nya sätt, på fler sätt.

Blockpolitiken är död.

Vi håller på att starta ett parti.