Fördjupning


Fattigdomen i USA
Del 3

  • Norma Fajardo-Huard var ensamstående mamma och som sådan en av många som levde nära fattigdomsgränsen. Efter ett coachprogram har hon nu jobb och framtiden ser ljus ut. Men långtifrån alla kvinnor får samma chans.
  • Deborah Youngblood är vice vd för Crittenton women’s union. Hon menar att jobbstegen försvunnit för många kvinnor. Där du börjat jobba, där blir du kvar.
Fria Tidningen

Allt tuffare för ensamstående kvinnor i USA

50 miljoner amerikaner lever i fattigdom – 50 till lever på gränsen. Majoriteten jobbar och majoriteten är också kvinnor. Verktygen finns för att förbättra deras liv, men inte den politiska viljan. Tack vare privata initiativ kan många däremot besegra oddsen.

– Det är det bästa jobb jag någonsin haft. Jag är glad att få gå hit varje dag. Det är inte alla som kan säga det, säger Norma Fajardo-Huard, 45, som nyss fått jobb på ett hälso-försäkringsbolag i Boston.

– Jag känner mycket för att jobba med äldre. Jag hade en gammal mamma och många i hennes sits, som inte kunde engelska, hade ingen koll på sina rättigheter, säger Norma Fajardo-Huard, som vuxit upp i Massachusetts men har rötter i Guatemala.

Vägen till självständighet gick för henne via kvinnoorganisationen Crittenton women’s union i Boston. För första gången i sitt liv kan hon nu försörja sig själv och sin son, utan att behöva snåla. I sommar flyttar hon ihop med sin nuvarande pojkvän och hans barn. Det belyser en central fråga för många fattiga ensamstående: äktenskapet.

Singelfällan

En stor majoritet av ekonomiskt utsatta familjer har ogifta föräldrar. Fyra av tio barn föds i dag utanför äktenskap, med betydligt högre siffror bland den afro-amerikanska befolkningen. Ogifta mammor har också generellt sett lägre utbildning och en sämre livssituation i stort. För många samhällsekonomer är därför äktenskapets roll som fattigdomsbekämpare svår att överskatta, även utan moraliska eller religiösa pekpinnar. Två jobb är bättre än ett – även med låg lön och obefintliga förmåner. Dessutom finns sällan prisvärda förskolor att sätta barnen i, vilket gör ensamstående dubbelt utsatta.

– Tyvärr började utvecklingen mot låglönejobb precis när kvinnor började ta sig in på arbetsmarknaden på allvar. Familjer med två vuxna har kunnat klara sig med dubbla inkomster, men ensamstående har inte den lyxen, säger Peter Edelman, professor i juridik vid Georgetownuniversitetet och expert på fattigdomsfrågor.

Edelman anlitades i mitten av 1960-talet av senator Robert Kennedy för att titta närmare på den extrema – och då nästan okända – fattigdomen i södra USA. Han menar att USA behöver återuppbygga sina välfärdsprogram för att kunna stötta till exempel ensamstående mammor. Men för att göra det måste man omdefiniera sin bild av vad utsatthet är.

– Vad många inte vet är att hälften av jobben i landet betalar mindre än 34 000 dollar per år (245 000 kronor). Det är dubbelt över gränsen för fattigdom. Den gruppen, som är utsatta men inte tekniskt sett fattiga, behöver hjälp. Vi har bra program, men de behöver byggas upp igen, säger Peter Edelman, som föreslår generösare regler framförallt för bidragssystemet TANF, riktat mot fattiga familjer.

Vägen ut

För Norma Fajardo-Huard är framtiden numera ljus, men hon fick en tuff start. Hennes ungdomskärlek gick tragiskt bort i tidiga 20-årsåldern. Energin att plugga fanns inte, och sorgen var tung.

Efter något år började Norma Fajardo-Huard i alla fall på en vårdutbildning – något skulle hon ju göra. Hon träffade en ny kille men det funkade sådär. När hon plötsligt blev gravid försökte de lappa ihop sitt krackelerande förhållande, men det slutade som det alltid gör.

– Det var tufft att ha två inkomster och sedan plötsligt tvingas klara sig på en. Vi fick flytta till ett särskilt boende i södra Boston och det var verkligen inget bra ställe att bo på, säger hon.

Norma Fajardo-Huard var, och är, inte unik.

Men tack vare ett anslag i trapphuset kom hon in på ett program som skulle komma att förändra hennes liv radikalt. Under fem år har hon gått ett utbildningsprogram hos Crittenton women’s union i Boston, en organisation som hjälper kvinnor att bli självförsörjande.

– Jag minns första mötet. Jag gick rakt in och sa ”förlåt om det är någon annan här som bor i ’ghettot’, men jag hatar det”. Åtta månader senare flyttade vi därifrån, säger hon och hyllar programmet.

Coachning till självständighet

Crittenton women’s union bedriver en bred verksamhet med research, lobbying och hjälpprogram.

Det mest ambitiösa är det femåriga, som Norma Fajardo-Huard gått. Här coachar man kvinnor enligt vad man kallar för ”bron till självständighet”.

– Tanken är att deltagarna ska bli mer proaktiva och mindre reaktiva, vilket man annars ofta blir när man är fattig. Man får akuta små kriser hela tiden och försöker lösa dem. Det blir svårt att hinna tänka i det långa perspektivet, säger Deborah Youngblood, vice vd för Crittenton, medan hon visar lokalerna, som ligger högt uppe i en glasskrapa i centrala Boston.

Fast i kassan

Youngblood erkänner att situationen är fortsatt svår för många av Crittentons klienter, särskilt de som har låg utbildning.

Utvecklingen i programmen sker på individuell nivå, men problemen ligger på en svårlöst samhällsnivå.

– Ekonomin har förändrats. De enklare jobben betalar inte tillräckligt och framförallt har stegen försvunnit för många. Förut kunde du starta på en lägre position och jobba dig upp. Men i dag funkar det inte så. Står du i kassan kommer du vara kvar där för alltid, säger Deborah Youngblood.

Fakta: 

Artikelserie: Fattigdomen i USA

Detta är tredje och sista delen i vår artikelserie om den nya fattigdomen i USA. 

Del 1: Femton dollar och ett fack
Snabbmatsarbetarna står i frontlinjen av USA:s nya arbetarrörelse.

Del 2: Akademins b-lag säger ifrån
Adjunkten Mary-Faith Cerasoli hungerstrejkar för bättre villkor.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Obamas arv

ANALYS: Det här har Barack Obama åstadkommit under sina åtta år vid makten.

Fria Tidningen

Bör vänstern stödja Sanders?

Den som vill ha en radikal internationalistisk rörelse ska inte sätta sitt hopp till Bernie Sanders, skriver aktivisten Ben Reynolds.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu