Hon kräver rätt till förskola på finska | Fria.Nu
Fria Tidningen

Hon kräver rätt till förskola på finska

Lina Puranen, från Stockholm, har kämpat sedan 2010 för att hennes två barn ska få gå i finskspråkig förskola, men utan resultat. Trots att det gått fyra år sedan lagen om nationella minoriteter infördes är hennes fall inte unikt.

– Redan när jag var gravid med min son som föddes 2009 bestämde jag mig för att prata finska med honom. Det är väldigt viktigt för föräldrar att föra vidare sitt modersmål och känslospråk till sina barn, säger Lina Puranen, tvåbarnsförälder som bor i stockholmsstadsdelen Skarpnäck.

I ett öppet brev kräver nu hon och andra föräldrar att den finskspråkiga förskoleverksamheten i området förstärks.

– Vi är ett ganska stort gäng föräldrar som är besvikna på att de inte tillgodoser den lagliga rättighet som vi har att bli erbjudna, förskola helt eller delvis på finska, säger Lina Puranen.

Det var i januari 2010 Lagen om nationella minoriteter trädde i kraft, där judar, romer, samer, sverigefinnar och tornedalingar omfattas av ett grundskydd.

Utöver det omfattas språken finska, samiska och meänkieli av ett särskilt skydd och ungefär 80 kommuner har ett särskilt ansvar att förvalta något av de tre språken.

Stockholm, där Lina Puranen bor, är förvaltningskommun för finska. Det innebär att kommunen har särskilda skyldigheter att ordna äldre- och barnomsorg, helt eller delvis på minoritetsspråken om någon som bor i området efterfrågar det.

Ungefär i samband med att lagen trädde i kraft, 2010, ställde Lina Puranen sitt barn i kö till en finsk förskola i stadsdelen, men där stod kön i stort sett stilla. Ungefär ett barn om året slutade, i den takten skulle Lina Puranens barn hinna bli över tio år innan en plats var ledig.

Innan dess tänkte hon inte på sig själv som en aktivist för finskan, men nu har hon tvingats bli det. Nu gäller kampen framför allt att hennes tvååring ska få börja på finskspråkig förskola, hennes äldsta barn börjar skolan nästa år.

– Men jag hade hoppats att han skulle få tillgång till finskan under förskoletiden, den åldern när språk utvecklas som mest, så han hade kunnat få en stark grund, säger Lina Puranen.

Det är inte bara i Stockholm som minoritetsgrupper vittnar om svårigheter att få sina rättigheter tillgodosedda. Lina Puranen är en av de engagerade bakom bloggen och Facebook-gruppen Intresse finns, som samlar föräldrar som vill att deras barn ska få finskspråkig undervisning. På bloggen delar en rad personer med sig av sina erfarenheter, bland annat skriver Daniel Särkijärvi, i Kalix:

”Jag minns den sorg jag kände när han upprepade gånger under hans första förskoletermin bedrövad sa till mig ’på dagis får man inte prata finska’.”

Anni Heikka, från Skarpnäck, fick till slut rätt till modersmålstöd på en svensk förskola, men vittnar om mötet med en oförstående förvaltning:

”Det har verkligen gått så där, kommunens svar har varierat från tystnad till att ’det är bättre för barnet att mamman pratar finska och barnet går på en svensk förskola’. Okunskapen bland kommunala anställda är skrämmande.”

Sverige har också fått svidande kritik från Europarådets rådgivande kommitté om tillämpningen av ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter. År 2012 krävde kommittén att Sverige satsar på fördubblade insatser, särskild fokus på språkutbildning och riktad rekrytering av personer som talar minoritetsspråk.

I mars i år presenterade Länsstyrelsen i Stockholm tillsammans och Sametinget sin senaste rapport om hur lagen om de fem nationella minoriteternas rättigheter efterlevs. Den generella slutsatsen är att minoritetsarbetet verkar ha planat ut det senaste året, då engagemanget från statliga myndigheter är lågt och lagstiftningen bitvis otydlig.

– Det handlar bland annat om att kommuners, landstings och andra myndigheters ansvar behöver tydliggöras – för att säkerställa engagemang och effektivitet i arbetet. Lagstiftningen behöver också ses över för att stärka individernas möjligheter att kunna kräva sina rättigheter, sa Christian Foster, chef för Länsstyrelsens enhet för arbetsmarknads- och rättighetsfrågor, i ett pressmeddelande. Gällande förskoleverksamhet visar rapporten att nästan var femte förvaltningskommun för finska inte kan uppfylla behovet av förskoleplatser. En dryg tiondel av kommunerna har inte undersökt behovet.

I våras gick Lina Puranen ihop med andra föräldrar och kontaktade stadsdelen för att kräva att sex barn aktuella för placering på finsk förskola med start i augusti verkligen skulle erbjudas plats.

Svaret var att stadsdelen kunde starta en ny, tillfällig förskola under ett år om de kunde få ihop 14 barn. Lina Puranen anser att premisserna var tuffa, då man var tvungen att säga upp sin befintliga förskoleplats för att satsa på den tillfälliga förskolan, för att ett år senare söka en ny plats. Totalt nio barn anmälde sig ändå till verksamheten. Men det räckte inte, enligt stadsdelen, som nu istället hänvisar till finskspråkiga förskolor vid Telefonplan eller Odenplan. Enligt Skolverket finns endast regler att förskoleplats ska erbjudas i kommunen, det finns inga riktlinjer gällande avstånd, något som gör det svårt för familjer i praktiken.

– Till Telefonplan tar det ungefär 50 minuter enkel väg med buss, det är svårt att få ihop det med jobb, säger Lina Puranen.

På Skarpnäcks stadsdelsförvaltning är det Monica Ulvede som är chef för förskoleverksamheten. Enligt henne är det brist på lokaler och finskspråkig personal som är de främsta hindren för att utöka den finskspråkiga verksamheten.

Stockholm är förvaltningsområde för finskan och ändå får barn inte tillgång till finskspråkig förskola, är du nöjd med hur läget ser ut?

– Nej, det är klart jag inte är, det finns fler önskemål än vi kan tillgodose. Just nu är det en propp för de här familjerna och det är inte bra, säger Monica Ulvede, som tillägger att förhoppningen är att kunna utöka antalet platser hösten 2015.

Den 15 september kommer stadsdelen också göra en kartläggning av vilka familjer som kan vara intresserade av att delta i exempelvis finska kulturverksamheter, som en alternativ insats.

Lina Puranen tänker inte ge upp. Hon hoppas att minoritetslagen ska bli tvingande så att den får mer styrka. Annars funderar hon på att utföra civil olydnad.

– Vi har en finskspråkig förskola 200 meter från den förskolan som min dotter går på och ibland tänker jag att jag ska ta ledigt från jobbet och bara gå dit med henne. Jag vill så gärna att mina barn ska få leka med finskspråkiga barn och få sina lagliga rättigheter tillgodosedda.

Fakta: 

De nationella minoriteterna

• De fem erkända nationella minoriteterna: judar, romer, samer (som även är ett urfolk), sverigefinnar och tornedalingar.

• Minoritetsspråken: jiddisch, romani chib, samiska, finska och meänkieli.

• 52 kommuner ingår i det finska förvaltningsområdet, till exempel Stockholm, Luleå och Göteborg.

• 19 kommuner ingår i det samiska förvaltningsområdet, till exempel Jokkmokk, Umeå och Östersund.

• 6 kommuner ingår i förvaltningsområdet för meänkieli, exempelvis Gällivare, Kiruna och Kalix.

Källa: minoritet.se, Länsstyrelsen i Stockholm

Annons

Rekommenderade artiklar

Detta vill SD i Göteborg

Val 2014

SD:s kärnfråga avgörs på riksdagsnivå. Men vad vill de i kommunen? GFT går igenom mandatperioden.

Göteborgs Fria

Så kan #metoo påverka arbetslivet

MeToo

”Det kommer alltid att finnas en före och efter #metoo” – Fria pratar #metoo och arbetsrätt med två fackliga experter.

Fria Tidningen

Här är alla metoo-upprop

MeToo

49 yrkeskårer och andra grupper vittnar om sexuella trakasserier ­– här är hela listan.

Fria Tidningen

Forskare kräver nytt klimatmål

2 eller 1,5 grader. Det kan låta lika men innebär stora skillnader när det gäller den globala uppvärmningen, visar ny forskning.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu