• ”Är jag härnäst?” undrar barn vid en demonstration i New Orleans.
Fria Tidningen

Krönika: Vem ringer du när polisen är hotet?

Michael Brown är namnet på de argas läppar nu, efter skotten i Ferguson. Patrik Gronostaj ser organisering som svaret på maktens våld.

En polis skjuter en ung man. Röken mörkar himlen och askan lägger sig grå över jorden. Den täcker blod och tårar. Den täcker repressionen som kvävt protesterna. Den skymmer de åtgärder som politikerna lovat. De löften som gavs när lågorna stod som högst och stenarna flög som längst. Folket går ut natt efter natt, vägrar gå hem innan polisen åtalats.

Ännu ett upplopp i USA. Nu i Ferguson, Missouri. Listan på offren för polisens våld blir allt längre. Michael Brown är namnet på de argas läppar nu. Men de ser mönster, det finns fler namn som inte är glömda. Och troligen läggs nu ännu ett namn till listan på poliser som går fria, efter att ha mördat obeväpnade svarta från fattiga kvarter.

Jag sätter på låten A tree never grown, dedikerad till Amadou Diallo som sköts av fyra New York-poliser med 41 skott den 8 februari 1999. Poliserna hävdade senare framgångsrikt att de misstog hans plånbok för en pistol.

Refrängen sjungs med sorgsen stämma av Mos Def och är ett försök att uttrycka Diallos mammas smärta. Hon kommer aldrig att få se sin son växa upp. De anhöriga och vittnena till våldet får sin blick förändrad. Någon saknas, ett förtroende blir tillintetgjort. Det här är dagen då en bräcklig förhoppning om att staten är till för medborgaren skjuts blodig av det blå våldsmonopolet. Med blod i ögonen ser folk rött, protester drivs till upplopp av fortsatta polisprovokationer.

Kollektivet Revolution Poetry bjöd nyligen in till ett spoken word-evenemang. Många av dikterna var fyllda av smärta. Quena Soruco berättar i Den våldsamma generationen om sina upplevelser från Husby i maj förra året, dagarna efter att polisen skjutit Lenine Relvas-Martins till döds.

Hon skriver: ”Det stod poliser med hundar och dragna batonger på torget utanför min port/Jag ställde dom en fråga och dom sa att vi va äckliga flugor … Dom slog en äldre dam framför oss alla/Jag va så jävla rädd, vem ringer man på polisen?”

I Ferguson talar vittnen om hur polisens agerande under protesternas första dag eskalerade situationen till upplopp. Det handlar inte längre om en mördad, om det någonsin gjort det. Polisens skott riktas inte mot individer, utan mot kollektiv. Soruco beskriver hur hon vill tala med en polis för att ifrågasätta vad som händer, men får bara grövsta arrogans till svar. Istället känner hon rädsla, i maktlösheten inför maktens våld.

Frågan lämnas över till oss: Vem ringer du när polisen är hotet?

Militärteoretikern Clausewitz beskrev krig som en förlängning av den vanliga politiken men utförd med andra medel. Polisens repression vid protester kan ses på samma sätt. Våldet blir ett redskap för att trycka ner protester som riktas mot politikens ordning. I den vanliga ordningen motsvaras maktlösheten inför våldsmonopolet på gatan av röstlösheten i stadsdelar och på arbetsplatser.

Röstlöshet i vardagen är en konsekvens av ett samhälle som bygger på marginalisering och exploatering. Andra delen av Sorucos dikt handlar om kampen för att ha rätten att ha rätt, rätten till sin egen röst och sanning.

Soruco skriver: ”Det spelar ingen roll hur mycket läxhjälp vi bedriver/fredliga demonstrationer vi anordnar, debattartiklar vi skriver/för dom förblir vi en massa som inte kan, våra åsikter fel från början/stenkastande ungdomar/alla likadana/alla utan namn.”

För 13 år sedan fick en del av min generations unga höra att vi var den våldsamma generationen. Vi beskrevs som terrorister inför EU-toppmötet i Göteborg 2001. Tre personer sköts av polisen. Efteråt delade Socialdemokraterna ut blommor till polisen som tack för insatsen. Våldet och marginaliseringen. Sent ska de röda rosorna glömmas. I Quena Sorucos dikt hör jag en ny, ”våldsam” generation, utsatt för förtal och döpt i blod.

Så låt oss minnas genom dikterna och sångerna. Och skriva om framtiden med organisering som svar på röstlösheten. Låt oss skriva nya listor med nya namn. Till oss kan man ringa när polisen är hotet.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu