Debatt


Niclas Malmberg och Esra Hacimehmet
  • Det finns inget som antyder att arbetslösheten kommer sig av att folk är ”lata och hellre lever på bidrag”. Tvärt om är känslan av att vara en del av samhället och bidra en grundläggande mänsklig drivkraft, skriver veckans debattörer.
Landets Fria

Återuppväck framtidshoppet!

Det saknas framtidshopp i den nuvarande politiken, både för landsbygden och för unga. Vi måste göra mer än överleva i ett samhälle som borde präglas av ett större helhetstänk, menar Niclas Malmberg (MP), riksdagskandidat Uppsala län, och Esra Hacimehmet, språkrör Grön Ungdom Uppsala.

Alliansregeringens främsta vallöfte är 6,2 procents arbetslöshet år 2020. Ja, om målsättningen om 5 miljoner svenskar i arbete översätts i termer av arbetslöshet är det i klartext vad det handlar om. För att nå målet, om man nu får kalla det så, är det mer av samma politik vi sett de senaste åtta åren som ska föras. På något sätt illustrerar det väl vad som i stor utsträckning saknas hos alliansregeringen i dag: framtidshopp.

I en tid när de samlade tillgångarna i landet är större än någonsin låter vi samhället slitas isär i ökade klyftor och undlåter att underhålla de system som byggts upp under betydligt ekonomiskt kärvare tider.

Järnvägskaoset är ett talande exempel. Fattigsverige förmådde under 1800-talet bygga upp ett sammanhållet järnvägssystem från norr till söder. Investeringarna var i förhållande till landets dåvarande BNP gigantiska, men kunde genomföras tack vare just en stark framtidstro. Järnvägsbyggarna skulle gråta blod om de såg hur vi förvaltat deras arbete. Fortfarande på 1950- och 60-talen var de årliga investeringarna i infrastruktur 4 procent av BNP. Sedan 1990-talet är vi nere på 1,5 procent. I juni 2014 kom verkligheten ikapp denna dumsnålhet. Att problemen med järnvägen nu sprider sig som en löpeld är ingen olycklig slump. Det är resultatet när underhåll försummas.

Och järnvägen är inte unik. Hur många andra system riskerar att klappa ihop på grund av alliansens låt-gå-attityd? Och inte bara tekniska system. Av Sveriges 16 miljömål ser vi ut att klara ett. OECD riktar skarp kritik mot svensk miljöpolitik. Men miljöminister Lena Ek (C) lyckas med konststycket att blunda för kritiken och förtiger att reformer som exempelvis den Centerdrivna avvecklingen av konstgödselskatten medfört att svenskt jordbruk i dag använder mer handelsgödsel än genomsnittet inom OECD. Vi måste öka tillväxten för att bli rikare, så att vi i framtiden har råd med miljövård är alliansretoriken. Men vi har ju aldrig haft så mycket resurser som nu! Om vi inte har råd nu, hur mycket rikare måste vi bli?

Samma resonemang återfinns inom den sociala sidan. Fredrik Reinfeldt (M) skriver i sin bok Det sovande folket: ”Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt skall inga standardkrav skattefinansieras.” Tak över huvudet är ett för överdådigt lyx i statsministerns värld för att inrymmas i en välfärd för alla. Åtta år med alliansregeringen har mycket riktigt haft en sådan riktning – åt de som har är mer givet i form av jobbskatteavdrag, och priset betalar andra grupper. Pensionärer, sjuka och arbetslösa ses som kostnader, inte som människor. I retoriken heter det att med hårdare ekonomiska villkor för arbetslösa ska arbetslösheten minska. Men det finns inget som antyder att arbetslösheten kommer sig av att folk är ”lata och hellre lever på bidrag”. Tvärt om är känslan av att vara en del av samhället och bidra en grundläggande mänsklig drivkraft.

I det samhälle alliansregeringen skapar ökar klyftor och missnöje, sprickorna blir mer uppenbara och partier som Sverigedemokraterna kryper igenom med enkla lösningar på komplexa problem. Budskapet att andra kommit hit och fördärvat det goda land vi en gång haft kan kännas bekvämt, trots att det är enkelt att påvisa hur fel det är. Men det räcker inte för oss som står för en motsatt uppfattning att visa på felaktigheterna. Vi måste återuppväcka framtidshoppet. Den gröna politiken handlar inte i grunden om att bara undanröja miljöproblem och risker. Den handlar om att bygga ett bättre samhälle. Det är insikten om att vi här och nu kan skapa förutsättningar för en bättre framtid som gör att vi vill investera, oavsett om det är tekniska investeringar som spårtrafik och förnybar energi eller sociala investeringar i form av mer resurser till skolan eller för en levande landsbygd. Alliansregeringen går till val på att fortsätta utefter den väg man fört Sverige under två mandatperioder, möjligtvis med ökad hastighet. Men att öka hastigheten är aldrig en god idé när man är på väg åt fel håll! Den gröna visionen är det motsatta: ett samhälle som hänger samman, där alla både har en plats och utrymme att växa, och ett samhälle som inte går utanför ramarna för vad planeten tål.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu