Fördjupning


Livsviktigt special:

Ramadan

  • "En gång sa mitt yngsta syskon till mig: ”du är inte svensk, du är ju muslim”. Men jag tar inte illa upp av det, de är ju fortfarande så små", säger Julia Thorsén.
Landets Fria

Julia firar ramadan på egen hand

Att vara konvertit i en småstad utan en familj som tillhör samma tro kan kännas ensamt. Särskilt när ramadan, som på många vis är en familjehögtid, närmar sig. Julia Thorsén berättar om hur det kommer sig att hon valde islam, sina minnen från en fartfylld första upplevelse av ramadan och hur hon känner inför den kommande.

En söndag i ett nästintill tomt kafé i Enköping sitter Julia Thorsén, 20, numera muslim. I december år 2012 valde hon att konvertera till islam.

– Islam kom som svaret på varför jag känner som jag gör och saker och ting föll på plats, säger Julia och berättar vidare att islam passar just henne som aldrig varit särskilt intresserad av att fira sin födelsedag eller julafton, högtider som hon som muslim inte längre firar.

Under en familjeresa till Turkiet lade hon märke till bönutropen som för första gången gjorde att hennes nyfikenhet för islam slog rot men det var först efter en resa hon gjorde på egen hand som intresset verkligen vaknade till liv. Julias intresse för islam väcktes framför allt efter en resa till Tunisien. Julia hade via Skype fått kontakt med en kille från Tunisien och över skärmarna växte deras relation. I december 2011 satte hon sig ensam på planet för att för första gången träffa honom.

– Mina lärare var tokiga över att jag skulle åka ensam och ”träffa en arab” över jullovet, skrattar Julia självsäkert.

Hon erkänner dock att hon var nervös inför mötet och för att han inte skulle dyka upp men på flygplatsen i Tunisien stod han och väntade. Eftersom han var muslim och berättade om sin tro väcktes under besöket också hennes intresse. När hon kom tillbaka till Sverige köpte hon den svenska översättningen av Koranen och tog reda på mer om islam på internet. I augusti 2012 väntade en resa tillbaka till Tunisien som kom att vara i tre månader.

Då lyckades Julia ta del av de sista dagarna under ramadan och eid-al fitr, den fastebrytande festen. Hon beskriver det hela som fartfyllt och att det knappt var en lugn stund. I trerummaren som hennes pojkvän och familj bodde i hade även hans mostrar och kusiner flyttat in. Det var fullt pådrag med omkring 13 personer i lägenheten.

– De var så väldigt gästvänliga och noga med att jag som inte fastade skulle få den mat och dryck jag behövde, det var nästa åt det helt motsatta hållet!

Julia talar om tiden hon upplevde, värmen från familjen och maten hon blev bjuden på med stor glädje.

­– Efter att solen gått ner dukades flera små tallrikar med olika rätter fram på bordet. Det var viktigt att först äta dadlar eftersom det var just så som profeten Muhammed själv bröt fastan.

Under månaderna hos familjen blev Julia särskilt imponerad av sin pojkväns mamma. Hur hon förde sig, sättet hon lagade mat på och hur hon skötte om hushållet blev en inspiration för Julia.

Vardagen som hon kom att möta hemma var allt tuffare. Hennes tidigare nästan sprudlande glädje dämpas när hon berättar att hon återvände till ett Sverige där hon hade få vänner, var arbetslös och hade ont om pengar.

– När jag hade bestämt mig för att konvertera till islam efter några månader i Sverige tog min familj mig inte på allvar och det tog lång tid innan de förstod att det var på riktigt. Redan i Tunisien hade jag slutat äta gris och de tyckte att det var roligt att reta mig med att säga saker som ”nu ska vi äta gris!” och verkligen betona det. Jag kände mig väldigt ledsen över det.

I dag förstår de att hon menar allvar med sin tro. Hon beskriver inte sin familj som särskilt religiösa men de firar alla de kristna högtiderna precis som de flesta andra i Sverige gör. Själv avstår hon gärna från att fira till exempel julafton. Hon berättar att hon varit noga med att inte delta i utbytet av julklappar eller något sådant men kan likväl sitta med familjen under måltiden. Från hennes yngre syskon får hon ofta frågor om sin tro som till exempel ”varför får du inte visa håret?” och hon berättar att hon är noga med sina svar.

– Jag vill inte propagera min tro för dem och jag är noga med att berätta att det är så just jag tror och ser på livet även fast de andra i familjen inte gör det.

Hon berättar också att hon ibland kan få höra underliga saker från dem.

– En gång sa mitt yngsta syskon till mig: ”du är inte svensk, du är ju muslim”. Men jag tar inte illa upp av det, de är ju fortfarande så små.

I dag jobbar Julia som timvikarie på ett ålderdomshem och hon berättar att hon även där stöter på olika fördomar. Hon fick till exempel höra ”jag hatar muslimer” av en boende på hemmet att men hon är förstående också mot dem och menar att eftersom de är gamla och sjuka så tar hon inte åt sig särskilt mycket.

Hon talar om att hon är noga med att praktisera de fem dagliga bönerna och hon ser ingen problematik med att hålla tiderna för bönerna även på jobbet. Hon svarar kvickt att ”det finns ju alltid rum att röka”. Det är viktigt för henne att visa att hon tar religionen på allvar och hon berättar att det också gör henne starkare i tron.

Julia är lite tveksam till ifall hon ska fasta under ramadan i år. Hon berättar att hon ska ge det ett försök och sedan får hon se hur bra det går. Hon förklarar att hon tycker det är mycket svårare att fasta här i Sverige, dels för att solen är uppe under så lång tid på sommarhalvåret men även därför att muslimer är en minoritet.

– I Tunisien arbetade man på natten och sov under dagen. En morgon berättade min pojkväns bror att han hade varit och klippt håret under natten eftersom det var då alla var vakna. Jag tycker nästan det är lite fuskigt. Här i Sverige är det mycket svårare för vi kan ju inte göra så.

Det framgår att Julia känner sig ensam och att hon saknar gemenskapen från Tunisien. Hon berättar att det är jobbigt att fira en familjehögtid som ramadan på egen hand och jämför det med att det också finns många som spenderar julen själva.

Förhållandet med pojkvännen tog slut och hon berättar att många tror att det bara är på grund av honom som hon konverterade.

– Vissa tror att jag är gift eller så men att konvertera var helt för min egen skull. På samma vis tror många att jag är tvingad till att bära slöja trots att jag har valt det själv.

Fakta: 

Livsviktigt special: Ramadan

I slutet av juni infaller ramadan, en av de viktigaste muslimska högtiderna. Under en månad fastar muslimer runt om i världen genom att avstå från mat, dryck, rökning, sex, hårda ord och dåligt beteende medan solen är uppe. Några syften är att fokusera mer på det andliga än det kroppsliga och därmed öka sin självkontroll, generositet och närhet till Gud. Fastan bryts med högtiden eid al-fitr.

Fyra studenter från kursen i religionsjournalistik vid Södertörns högskola har skrivit om olika aspekter av ramadan, från hur dygnslängden i norr påverkar fastan till hur det är att fira på flykt, som konvertit och som Ahmadiyya-muslim.

Läs också:

Ramadan – en prövning i norr
I Umeå är solen nere i fyra timmar eller mindre på sommaren, vilket kan göra det svårare att fasta.

Förföljt samfund ser fler likheter än skillnader
Ahmadiyya-muslimer världen över har länge levt i förtryck för sin avvikande syn på islam.

Oviss framtid bakom leendet
Ahmad Kotesh, nyanländ palestinsk flykting från Syrien, ska fira sitt första ramadan i Sverige.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Oviss framtid bakom leendet

Livsviktigt

Ahmad Kotesh är nyanländ palestinsk flykting från Syrien. Nu ska han fira sitt första ramadan här.

Landets Fria

© 2024 Fria.Nu