Halvdan jaktlycka | Fria.Nu

Recension


Tidskrift
Granta #3: Jakt

  • Den litterära behandlingen av temat jakt i tidskriften Granta är ett tecken i tiden. SVT-programmet På jakt med Lotta och Leif är ett exempel på hur jakt nu medieras och populariseras. Bilden får endast användas i programpresenterande sammanhang. Fotografens namn, Sveriges Television samt programmets titel skall alltid anges.
Fria Tidningen

Halvdan jaktlycka

Litteraturtidskriften Granta belyser jakt ur olika perspektiv. Men trots tunga skribenter är helheten relativt intetsägande, skriver Anna Remmets.

Litteraturtidskriften Grantas senaste nummer har temat ”jakt”. Jakt som fenomen tycks ligga i tiden, med bland annat ett tv-program med de två välkända tv-personligheterna Lotta Lundgren och Leif G W Persson på SVT. Jakt är också en företeelse som bjuder osedvanligt mycket allegorier över maktrelationer, mellan såväl människor som människor och icke-mänskliga djur.

Jakt anses till största del fortfarande vara ett privilegium för överklassen. Den khakiklädda engelsmannen poserande på ett gammalt svartvitt foto framför en fälld noshörning eller elefant ses som en symbol för en del av det koloniala projektet. Jakten väcker också ofta sexuella konnotationer. Novellerna i detta nummer av Granta representerar alla dessa aspekter, tyvärr ofta på ett tämligen förutsägbart sätt och med olika grader av behållning för läsaren.

Lina Josefina Lindqvists historia om den unga aristokraten som följer med sin farfar på sin första elefantjakt är ett typiskt och relativt intetsägande exempel på en historia där jakten får symbolisera aristokratin och kolonialismen. Också Anna Karin Palm använder i sin novell Jaktlycka en välbeprövad symbolik där jakten får beteckna den manliga sexualiteten, medan det mystiska lodjuret står för den kvinnliga.

Kristian Lundberg och Katrine Kielos överger den bokstavliga jakten och sätter medierna i jägarens roll. Lundberg genom att skildra vad han själv utsattes för efter utgivningen av hyllade Yarden, Kielos genom att undersöka maktrelationen mellan medier och celebriteter. Båda är författare som normalt sett levererar på en hög nivå, men dessa alster känns som dussintexter som konstaterar det självklara utan att väcka några nya tankar.

Störst behållning får jag av Tim Adams reportage om den engelska aktivismen mot den ökända rävjakten med hund och häst. Som varande en av de mest arketypiska symbolerna för engelsk aristokrati borde det bädda för en historia som fullkomligt drunknar i klyschor. Och visst finns de, men det enkla genomförandet och den ingående skildringen av aktivisterna, vilka ägnar en stor del av sina liv åt att springa till fots genom skogen för att på olika sätt sabotera för jägare till häst med ett band av jakthundar till hjälp, gör reportaget både engagerande och mäktigt.

Även Herta Müllers novell Hjärtord och hjärnord, en undersökning av exilen, som begrepp och högst konkret erfarenhet, utmärker sig inte helt överraskande på ett positivt sätt.

I övrigt är alltså numret relativt slätstruket. Författarna presterar överlag under sin vanliga nivå (som i dessa fall i regel är hög), vilket är synd eftersom novellen är en underskattad form där många författare glänser till lite extra. Inför kommande nummer behöver Grantas redaktion inse att det inte räcker med lyxig formgivning och stora namn. Granta har en stor potential som plattform för novellformen där gamla och nya litterära röster kan mötas.

Annons

Rekommenderade artiklar

Den "klasslösa" arbetaren

Recension

Klassbegreppet är fortfarande högst relevant, men när idealet är den kreative entreprenören är det inte längre attraktivt att vara arbetarklass. Istället har vi fått en medveten organisering uppifrån, skriver Ivar Andersen.

Fria Tidningen

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

Smith skriver starkt om klass och ras

Recension

Precis som i Zadie Smiths stora genombrott Vita tänder målar hon i Swing time upp ett tvärsnitt av klassamhället, skriver Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2020 Fria.Nu