Vi kräver allas rätt till rättigheter | Fria.Nu

Debatt


Mänskliga rättigheter

  • Demonstration för flyktingamnesti i september 2005. Veckans debattör kräver en generell flyktingamnesti och öppna gränser.
Skånes Fria

Vi kräver allas rätt till rättigheter

Bilden av Sverige som ett humant land med mänskliga rättigheter i centrum krackelerar. Fler och fler vittnar om att den svenska godheten är en myt som regeringen målar upp för att den välpolerade ytan vi riktar mot omvärlden ska se fläckfri ut. Men under ytan börjar saker att hända. Det skriver debattören Robert Jensen inför en demonstration för öppna gränser och flyktingamnesti i Lund.

Under 2013 var kritiken mot regeringens Reva-projekt omfattande, och ord som rasprofilering fick en ny och aktuell innebörd när folket tog saken i egna händer och bestämde sig för att stå upp för mänskliga rättigheter.

Så här ett år senare är det inte mycket som har hänt. De svenska förvaren där personer som väntar på att deporteras inhyses likt boskap står fortfarande kvar. Omänskliga förhållanden för dessa fångar utan vetskap om de sänds iväg om en dag eller ett år är fortfarande en påtaglig verklighet.

Europa fortsätter att bygga sina höga murar mot omvärlden och genom ett bibehållande av Dublinförordningen säkerställs en strukturell rasism utan motstycke sedan andra världskriget. Samtidigt talar den borgerliga högern vackert om människans frihet, fagra löften som saknar förankring i en faktisk politik. För vems frihet talar de egentligen om?

Människor ska stå lika i rättigheter och värde enligt FN:s konvention om mänskliga rättigheter, och diskriminering utifrån hudfärg eller nationellt ursprung är något Sverige skrivit under på att aktivt motarbeta. Trots detta fokuserar debatten kring asylrätt runt argument om den nationella ekonomin, och huruvida vi har råd att säkerställa frihet från förföljelse och lidande till alla eller endast ett fåtal utvalda.

Friheten har blivit en konsumtionsvara för kapitalet, och misslyckandet i att säkerställa de mest grundläggande behoven för de hårdast drabbade har aldrig varit större. Möjligheten att ta anställning i andra EU-länder och studera utomlands lyfts upp som bevis för ett fungerande system, vilket endast befäster det faktum att systemet är byggt av och för dem som har tillgång till kapitalet och det rätta nationella ursprunget.

Men bevisen grusas när vi granskar dagsläget utifrån ett intersektionellt perspektiv. Tillgången till det globala samhället och människans frihet är beroende av individens etnicitet, klass, sexualitet och kön. Det nationella ursprungslandet används för att genom Dublinförordningen segregera människor efter deras etnicitet genom ett försvårande av asylrätten. Den bristande genusanalysen mörklägger kvinnors särskilda asylskäl där kampen för rätten till den egna kroppen i hemlandet kan ses som ett egenintresse som kan censureras när personen väl har deporterats tillbaka. Det strukturella våldet, framför allt ett sexualiserat sådant, blir osynliggjort och omvandlas till kvinnans individuella situation. Trots att strukturen även gör sig gällande i västvärlden genom våld i nära relationer, trots att det är en säkerhetsfråga på en global nivå utan dess like, så ignoreras kvinnors särskilda asylskäl och den sociala utsatthet som våldtäktsöverlevare befinner sig inom. Förminskandet av asylrätten genom en heterosexuell mansnorm gör sig även gällande för hbtq-personers situation som asylsökande. En deportation kan innebära livstid i fängelse eller förföljelser som slutar i individens död, vilket i dag är fallet i bland annat Uganda. Ett land som Sverige fortfarande vill se som politiskt stabilt. Därmed förvägras hbtq-flyktingar status som politiska flyktingar trots att situationen de flyr från i högsta grad är politisk.

Det rika väst får världen till sin lekplats i den globala klassegregeringen där kapitalet är nyckeln till frihet för ett litet fåtal, medan samma frihet är nyckeln till överlevnad för så många som osynliggörs i debatten och förvägras samma rätt.

Genom öppna gränser och införande av amnesti kan vi gemensamt återuppväcka en döende internationell solidaritet och en gång för alla befästa värdet av mänskliga rättigheter som något större än kapitalet.

Den 16 maj klockan 19.00 samlas vi på stortorget i Lund för att visa vår solidaritet och gemensamt kämpa för att de vackra orden om att en människas liv inte kan mätas i pengar en dag ska bli sanning. Det får vara slut på nationalistiska bortförklaringar av mänskliga rättigheter med hänvisningar till ekonomiska siffror. Vi kräver ett slut på lögnerna om en icke-existerande frihet och står upp för införandet av en human asylpolitik som sätter mänskliga rättigheter i centrum.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2019 Fria.Nu