• Många nya förmågor har dykt upp på den svenska haikuhimlen.
  • Efter att Tomas Tranströmer fick nobelpriset i litteratur 2011 har svensk haiku börjat uppmärksammas mer i världen.
Fria Tidningen

Svensk haiku i en klass för sig

Haikun har haft en stark utveckling i Sverige på senare år. Det har vi två diplomater och en nobelpristagare att tacka för, skriver Anna Maris.

Poesi får sällan särskilt stort genomslag i Sverige, men säg ordet ”haiku”, och de flesta har en åsikt. Haiku har beskrivits inte bara som jordens kortaste diktform, utan även den mest misshandlade. Efter tre generationer haikupoeter definieras svensk haiku allt tydligare. I internationella sammanhang är Sverige ett av de mest intressanta länderna utanför Japan och USA.

Svensk haiku har gått från högtidliga kortdikter influerade av metaforer och aforismer till en djup förståelse och känsla bland samtida poeter för den enkelhet som kännetecknar diktformen i klassisk, japansk haiku.

Haiku kom till Sverige så sent som på 1950-talet. En av de första kända svenskar som fastnade för versformen var Dag Hammarskjöld, före detta generalsekreterare i FN. Hans postumt utgivna dagbok Vägmärken innehåller flera haikuliknande kortdikter. I en notering skriver han om formen och den är på sina tre rader förvillande lik en haiku: ”Sjutton stavelser/ öppnade dörren/ för minnet och dess mening”. Det råder ingen tvekan om att han fascinerats av haiku.

Även nationalskalden Tomas Tranströmer antog haikuns utmaningar. 1959 utkom han med samlingen Fängelse, som innehöll nio dikter. Författaren och Tranströmerexperten Niklas Schiöler har skrivit boken Begränsningens möjligheter, om svensk kortdikt, samt Döden och grodan vars första hundra sidor handlar nästan uteslutande om haiku. Titeln refererar till den klassiska dikten av Matsuo Basho: ”Den gamla dammen/en groda hoppar i/ljudet av vatten”.

– Tranströmers haiku är väldigt poetiska och har enorma litterära kvalitéer, men de ligger inte helt nära japansk haiku. Harry Martinson och flera finlandssvenska poeter fångar haikukänslan i sina kortdikter på ett sätt som kanske till och med liknar haiku mer, även om formen inte gör det, säger Schiöler.

Hammarskjöld och Tranströmer representerar en tradition av ledande manliga kulturprofiler. Deras starka litterära självförtroende har säkert medverkat till deras kanonisering. Ett grandiost språkbruk är gemensamt för dem, men det är väldigt ovanligt i traditionell haiku där enkelhet eftersträvas. De skiljeord och årstidsord som är essentiella i japansk haiku saknas i deras dikter, däremot återfinns närheten till naturen.

– Man kan säga att Hammarskjöld och Tranströmer och deras samtida representerar den första generationen poeter inom svensk haiku, menar Niclas Schiöler.

Efter att Tomas Tranströmer fick nobelpriset i litteratur 2011 har svensk haiku uppmärksammats betydligt mer internationellt. Sverige ses i dag som en av de starka haikunationerna i Europa, jämte bland annat Kroatien och Italien.

Men det beror inte enbart på Tranströmer utan också på diplomaterna Kaj Falkman och Lars Vargö. De har haft ett enormt inflytande på utvecklingen och äger en djup förståelse för diktformen och den japanska kulturen, vilket de lyckats förmedla till sina respektive skolor i Sverige. Vi har därför fått en stark mångfald av nya svenska haikupoeter, som Marcus Larsson, Helga Härle, Lars Granström och Ola Lindberg.

Kaj Falkman blev attaché vid svenska ambassaden i Tokyo redan 1959. Efter många år som haikupoet och japanolog har han bidragit till att Sverige hamnat på haikukartan, som grundare av Svenska haikusällskapet och genom att skriva böcker som Överraskningens poesi, det närmaste en handbok i svensk haiku man kan komma. Medlemmarna i sällskapet skriver traditionell haiku och är noga med kigo (årstidsord) och kireji (skiljeord) och att undvika abstraktioner och metaforer.

– Det vanligaste misstaget i Sverige är att tro att stavelseräkning, 5-7-5, är identiskt med haiku. När haiku överförs till västerländska språk förändras reglerna. I Japan är det rytmen, årstidsorden och pausorden som alla tre är avgörande. Önskvärt i väst är konkretion: man återger något man upplevt med sina sinnen, förklarar Florence Vilén, sekreterare i svenska haikusällskapet.

Falkmans efterträdare Lars Vargö startade 2009 haikutidningen Fri Haiku. Vargö var föregångare när det gäller att släppa versmåttet 5-7-5, vilket visserligen länge varit en trend i västerländsk haiku, men som blev väldigt tydligt i urvalet i Fri Haiku. Han har skrivit egna böcker och gett ut nya svenska poeter som th. Vandergrau och Ola Lindberg.

Tillsammans har Falkman och Vargö spridit kunskap om japansk haiku i Sverige och hjälpt nya poeter att utvecklas. Internationella tidningar som American haiku societys Frogpond och Heron's nest utkommer numera sällan utan någon medverkande från Sverige. Länder utanför USA är annars inte särskilt starkt representerade.

– Med Tranströmer ökade intresset för svensk haiku, men nu ser man många nya förmågor. Det är sällan Sverige är ett föregångsland när det gäller poesi internationellt, men det här kanske är ett undantag, säger Niklas Schiöler.

Fakta: 

Haiku

• En diktform som växte fram på 1600-talet i Japan. Den grundar sig i versformen renga som skrevs från 1200-talet och framåt som en form av underhållning. Haiku uppfanns av 1600-talspoeten Matsuo Basho. Han började skriva en förkortad version av rengans ”hokku”, startversen, som en egen fristående diktform (men utan de sista två raderna, då hokku har fem rader).

• Haiku har många regler. När formen introducerades i väst specificerades versmåttet 5-7-5 stavelser på tre rader. Regeln tillämpas när man skriver på japanska, men på västerländska språk leder regeln ofta till för långa dikter. Man säger därför istället att en haiku ska kunna läsas i ett andetag.

• Genom ett så kallat skiljeord (kireji) är det önskvärt att man pekar på en kontrast, gärna i form av en vändning på sista raden.

Det man försöker uppnå i en haiku är att bevara känslan av ett ögonblick man upplevt och förmedla det till läsaren.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu