• När Allt åt alla arrangerade Överklassafari 2012 gick debatten hög. Överklassen sparkade bakut och ville inte tittas på, eller ens framställas som överklass. Medelklassen är den klass som människor i hög grad placerar sig själva i, skriver Ann Ighe.
Göteborgs Fria

Prekariatet revolutionerar klassdebatten

Varför vill alla vara medelklass och vad gör synliggörandet av prekariatet med samtidens svenska klassdebatt? frågar sig Ann Ighe.

Vad är klass i samhällen som utan att upphäva klassamhället, ändå i stora drag har formerats runt att överbrygga de stora klyftor som skapades i och med den moderna industrikapitalismen? Välfärdsstatsuppbyggnaden ledde till att klassrelationer omformades, och klyftorna minskade, under en specifik period. Men det ledde samtidigt till ett förnekande av klasskillnader och av klassbegreppets relevans i politisk debatt. Möjligen måste också en rörelse mot minskade klasskillnader och det hägrande målet ”klasslöshet” innebära att man fantiserar om att klasserna verkligen är borta? Men det är de inte. Vad är då klass nu, när samtidigheten i den globalt sammanlänkade ekonomin binder oss samman med människor jorden över i globala produktions- och migrationskedjor, men också i diskurser om styrning och om det gemensammas roll och räckvidd?

Ett av de kanske viktigaste, mest framgångsrika och mest destruktiva nya begreppen i svensk samhällsdebatt under senare år är utanförskapet. Själva tillgången till sociala trygghetssystem, vilket lika gärna skulle kunna ses som ett mått på ”innanförskap”, görs till den främsta indikatorn på att vara utanför samhället. Arbetarklassidentiteten blir allt mindre självklar för många människor i Sverige, medan begreppet medelklass har kommit att omfattas av allt fler.

Medelklassens röster och lojalitet blir det som det politiska slaget står om.

Klassresan tycks bara ha en riktning – uppåt – och blir en berättelse om möjligheten för alla att tillhöra det fåtal som har det riktigt bra. Social rörlighet förutsätts handla om rörelsen uppåt, men kan därför också konkurrera ut tanken om det kollektiva lyftet, och göra ökande klyftor mellan människor i ett samhälle till individuella snarare än samhälleliga misslyckanden.

Prekariat är en term som visserligen är omstridd, men som har börjat användas för att beskriva en position i dagens klassamhälle. Prekariatet är inte i första hand i avsaknad av arbete, men saknar vissa former av trygghet som under en period har tillkommit både arbetarklass och andra lönearbetande grupper. Vad prekariatet i första hand saknar är vissa former av trygghet som har etablerats som en del av det sociala medborgarskapet, men ofta inte i en direkt relation med staten eller det gemensamma, utan genom relationen till arbetsköparen. Den relativa otryggheten hos prekariatet kan därför inte mätas genom inkomstnivåer eller formellt medborgarskap, utan måste förstås som skillnader i tillgången till allt ifrån anställningstrygghet till sjukförmåner, föräldraledighet och semester.

Kanske kan synliggörandet av prekariatet vara en utgångspunkt för nya analyser av vad som är ojämlikhetens och klassamhällets problem i dag och hur de ska lösas? Att göra en kritisk översikt över klassbegreppets ställning idag medför med viss nödvändighet ett erkännande av hur effektivt undergrävandet av kollektiva identiteter och strategier har varit under de senare decennierna.

Fakta: 

Ann Ighe är doktor i ekonomisk historia vid Göteborgs universitet.
Texten har tidigare publicerats i Fronesis i en annan version.

Fokusfrågor

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Läs på om klass inför första maj

Första maj

Syndikalistiskt forum håller fanan högt inför första maj. Här presenterar de läsningen som sätter dig i rätt stämning inför den stundande högtiden.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu