I Sverige bor 85 procent av befolkningen i städer. Dessa städer utgör endast 2 procent av landets yta. Samtliga partier tycker därför det är lättast att försöka skaffa väljare inom dessa geografiskt begränsade och tättbefolkade områden. Oavsett om man bor i Uppsala, Göteborg, Luleå eller Växjö, så är människornas arbetsförhållanden, bostadsförhållanden, servicebehov, transportproblem etcetera, relativt likartade. Det är därför enklare att lägga politiska förslag som attraherar dessa grupper – än att hitta lösningar för dem som bor och verkar under mycket olika förhållanden på den stora spridda landsbygden med tillhörande småorter. De utgör ju dessutom en minoritet, så varför bry sig?

Här står således 15 procent av Sveriges befolkning och ingen bryr sig om att i grunden bevaka och företräda deras intressen. Men trots att denna grupp är liten i förhållande till befolkningen i städerna, så är den oerhört viktig för Sveriges ekonomi. Det är inom denna grupp som maten produceras. Skogsproduktionen som är helt avgörande för våra exportinkomster likaså. Vattenkraften kommer från landsbygden. Gruvnäringen. Stor del av våra basindustrier är förlagda till småorter. Därtill är landsbygden viktig som rekreationsområde för stadsborna. Kan vi då acceptera att denna viktiga del av Sverige får allt mindre och äldre befolkning?

Jamen Centern då – säger någon. Vi kan endast konstatera att under alliansregeringen, där Centern ingår, har utslagningen av landsbygden och småorterna ökat. Till och med Göran Persson uttalade för någon vecka sedan stor oro för Sveriges basnäringar.

För alla småsamhällen finns en nedre gräns för att orten skall fungera. Vägar, vattenverk, avloppsverk, renhållning, räddningstjänst, polis, skolor, butiker, postgång... På många platser har man sedan länge passerat denna gräns och fler orter lär drabbas. Hälften av Sveriges kommuner har en befolkningsminskning, medan storstäderna växer så det knakar. Detta ställer ju till andra problem med bostadsbrist, upptrissade bostadspriser, otillräckligt utbyggd lokaltrafik. Vi menar att det verkligen är dags att börja leva upp till devisen ”Hela Sverige skall leva”. Och då menar vi hela Sverige.

Även inom kommuner som inte drabbats av befolkningsminskning finns ofta en tendens att behandla kransorterna styvmoderligt. Landsbygdspartiets uppgift är därför inte bara att i riksdagen kämpa för landsbygdens och småorternas överlevnad, utan att också på det kommunala planet företräda dessa kransorter gentemot centralorten.

Jordbruket är en viktig fråga för Landsbygdspartiet (Lpo). Självförsörjningsgraden i Sverige ligger under 50 procent. Denna vill vi kraftigt öka. Överbefälhavaren har sagt att vi kan endast försvara Sverige en vecka. Men vad spelar det för roll när vi bara har mat för en vecka? Jordbruket producerar såväl nyttigheter som öppna landskap och bidrar till seviceunderlaget i närliggande småsamhällen. Men jordbrukarna är för få för att behålla tillräckligt serviceunderlag. Därför vill vi också att många fler yrkesgrupper ska kunna bo, verka och försörja sig i en landsbygdsnära miljö. Detta kräver utbyggda kommunikationsmöjligheter och tillgång till bredband även på landsbygden. Likaså måste man hitta ekonomiska lösningar för dem som inte har någon annan transportmöjlighet än den egna bilen. Vi noterar från tv-serier och tidningsartiklar att det finns många människor som drömmer om ett liv på landet. Varför inte ge dessa människor en chans att förverkliga sina drömmar?

Detta kräver naturligtvis en omfördelning av kapitalströmmarna. Om vi tar exemplet med vattenkraften så stannar i princip inga pengar kvar i den kommun där den produceras. Allt är centralt styrt, vilket innebär att det i småkommunerna inte finns några anställda som av sin lön betalar kommunalskatt. Momsen på 25 procent är statlig, energiskatten 29 öre per kWh är statlig. Till och med fastighetsskatten, 9 öre per kWh, är statlig trots att kraftverket ligger där det ligger. På all skog som växer ska det vid avverkningen betalas 25 procent moms – också till staten. Det vore väl inte orimligt att en del av dessa pengar fick stanna i kommunen? Nu har landsbygdskommunerna den högsta kommunalskatten och städerna med sina förortskommuner i regel den lägsta.

Vi är kritiska till EU. Det finns mycket som är bra med EU också, men vår kritik riktar sig mot de delar där Sverige borde få rätt att bestämma själva. Vi har inte rätt att stötta näringar eller regioner efter egen bedömning. Kan någonting produceras billigare någonstans i världen – oavsett under vilka förhållanden som denna produktion sker – så ska det importeras. Även om viktiga näringar eller regioner i Sverige slås ut.

Jobben är naturligtvis också viktiga för oss. Företagsflytt eller nedläggning på småorter är en nationell förlust men en lokal katastrof. Att företagen anpassar kostymen efter konjunkturen är väl okej, men om de totalt försvinner kan hela samhället dö ut. Vi vill därför ha en sänkning av arbetsgivaravgifterna på småorter för att motverka denna risk.

Många förknippar Landsbygdspartiet med rovdjursfrågan där vi starkt ifrågasätter återinplanteringen av vargen. Vargen har mer eller mindre varit borta från Sverige i 150 år och ingen har väl saknat den. Vi har inget emot vargen som sådan, men vi menar att återinplanteringen starkt försvårar boendet på landsbygden. Människor som söker sig till landsbygden har ofta djurhållning, jakt, fiske, hundar och hästar som försörjning eller hobby. Man vill våga röra sig fritt i skog och mark. Då utgör den ökande rovdjursstammen – såväl björn, varg och lo – en källa till ständig oro.

I partinamnet har vi också med ordet ”oberoende”. Vi vill därmed markera att vi står fria från blockpolitiken och den traditionella höger–vänsterskalan. Vi avser att självständigt driva de frågor som är viktiga för landsbygden och alla småorter som drabbats av centraliseringsvågen.

Ett nytt landsbygdsparti – visst behövs det!