Absurt allvar i introspektivt sökande | Fria.Nu

Recension


Foto
Theatre of the absurd
Av: Roger Ballen
Var: Fotografiska
När: T o m 7 juni

  • Mimicry (2005).
Stockholms Fria

Absurt allvar i introspektivt sökande

Roger Ballen tar konsten på allvar när han med fotografiet som medel utforskar sitt inre.

Under 40 år har Roger Ballen rört sig allt längre bort från det dokumentära fotografiet. Han är uppvuxen i New York men bor sedan 1970-talet i Sydafrika. Vid arbetet med sitt senaste projekt, Asylum of the birds, återvände han under flera år till ett hus utanför Johannesburg som befolkas av både djur och människor. De boende i huset är illegala flyktingar, människor från mentalsjukhus, mördare på flykt, barn som rymt hemifrån, samhällets utstötta. Men Roger Ballens fotografier är allt annat än socialrealistiska, de är ett medel för introspektion. Det är som om han söker efter den punkt där illusionen om en förnuftig och logisk verklighet kollapsar och blottar ett inre kaos. Själv beskriver han det som ett sökande i gränslandet mellan det medvetna och det omedvetna, ”mellan den du vet att du är och den som är en främling för dig själv”.

Det är ingen tvekan om att Roger Ballen ser sitt utforskande som en livsmission. När han presenterar utställningen Theatre of the absurd sitter han stilla, händerna på knäna, blicken fixerad vid någon punkt i mörkret som omger honom i den nersläckta lokalen. Han håller monologer om kartläggandet av ett mentalt landskap och farorna med att söka sig inåt. Det är pretentiöst, komiskt emellanåt, till exempel när han jämför fotograferandet med att gå in i en grotta med lejon. Samtidigt får man efter en stund syn på att Roger Ballens berättande är en installation i sig, en del av den absurda teatern, där han pratar om sig själv i tredje person som om han var en karaktär i den egna säregna världen.

I utställningen på Fotografiska visas fotografier från 1970-talet och framåt, men också ett par skulpturer och en installation som tar upp ett helt rum. Förutom människor i smutsiga boningar är djur och kritteckningar återkommande motiv. Flera av fotografierna för tankarna till filmer om seriemördare, med väggarna täckta av tidningspapper, smuts och färg i stelnade ränder, förvirrade teckningar – ett mentalt tillstånd manifesterat i rummet. Men ofta är det också komiskt, det absurdas hela spektrum visas upp, livet som kaos och skrattspegel.

Roger Ballen skriver in sig i en tradition av konstnärer som mytologiserar och upphöjer den egna subjektiva blicken, det manliga geniet som tittar djupt i sitt inre och finner sådant som är otillgängligt för oss andra. Anspråken är stora, bågen minst sagt hårt spänd. Det känns inte heller särskilt sympatiskt att använda sig av utsatta människor i den egna, priviligerade psykoanalysen. Med det sagt är det i dag ändå befriande med någon som är så omodern att han tar konsten på blodigt allvar.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ett gråare Sverige i skymundan

Recension

I utställningen I lampans sken skildrar fotografen Johan Sundgren sina möten med pensionärer som vårbiträde i hemtjänsten.

Stockholms Fria

© 2020 Fria.Nu