Krönika


Ylvar Emanuelsson
Skånes Fria

Visa din avsky mot nazisterna

Nazister gick knivbeväpnade på Möllevångens gator natten mellan den åttonde och nionde mars. Flera personer skadades efter att de blivit knivhuggna av gänget. Nu uppmanar Ylvar Emanuelsson, som normalt skriver dikter till Skånes Fria, alla att visa sitt stöd för de skadade i det nazistiska våldsdådet.

Det finns saker som fastnar. Som när jag hörde författaren Mikael Niemi berätta om bra poliser och dåliga poliser. Trevliga poliser som ser andra människor som just människor och så de andra. Några av de andra släpade en gång under en sittdemonstration iväg Mikael till piketen. Väl inne i bilen tittade de på honom och sa ”Vi är fascister. Och en mörk natt kommer vi och tar dig.”

En mörk natt sökte några unga män från Svenskarnas parti efter människor med anknytning till Ta natten tillbaka-demonstrationen på Möllevången i Malmö. De knivhögg flera personer varav en fick skador som till en början var livshotande. Det är självklart ingen slump att nazisterna från Svenskarnas parti drog runt Folkets park just natten mellan den åttonde och den nionde mars. Det var inte nått vasst som råkade komma i vägen för Showans hud. Det var ett mordvapen som nästans dödade ett utvalt offer. Sex nazister kom efter oss en mörk natt. Sex av dem som var ute på gatorna för att få känna sig säkra, trygga, tillsammans – skadades.

Jag var på Moriskan då, dansande, high fiveande, skrattande. När jag drällde Bergsgatan fram utan en tanke på om kjolen var för kort, sminket för kladdigt, visste jag inte vad som hade hänt. Jag kördes hem av Malmös bästa busschaufför, jag pratade för högt och råkade somna utan att borsta tänderna. Det gjorde inget, det var roligt.

På morgonen droppade konstiga meddelanden in. Någon skadad, visste jag vem det var? Nej ingen aning, vad pratar ni om? Sen fattade jag. Solen sken konstigt och när jag och mina vänner gick tillbaka mot Möllevångstorget ville vi vända på de människor som gick åt fel håll. Vi ville få dem att följa med åt rätt håll, mot torget. Varför ville inte alla visa sitt stöd för de skadade? Sin avsky för nazisterna, fascisterna, Sverigedemokraterna som tar över?

Jag är ingen yrkesdemonstrant. Vem är det egentligen? Jag hatar att demonstrera, klarar inte att ropa saker i kör. Det tar emot. Men det är ingen ursäkt. Det är mitt eget problem. Och jag kan inte stanna hemma bara för att jag blir lite obekväm. Det hade varit bra mycket mer obekvämt att få ett hugg i ryggen. Vi kanske inte ska slå oss för bröstet och säga yrkesdemonstrant som om det var ett skällsord.

Jag tycker inte om att rycka och dra i folk som egentligen inte vill följa med. Det är hemskt att tala för döva öron. Ska jag vara ärlig är jag inte ens intresserad av att prata politik. Men jag blir tvungen.

Det är hopplöst att jag och alla andra som befann oss på 8:e mars-demonstrationen, på Ta tillbaka natten-demonstrationen eller som planerar att demonstrera på söndag, ska behöva bevisa om och om igen, att det inte är vi som är det största hotet mot demokratin. Att det inte är vi som är de farliga. Att vi ska behöva noja, balansera, ta hänsyn, ta avstånd. Men vi finner oss, vi är duktiga, vi är vettiga och samlade, till och med när vi hotas till döden. Vi ber om tillstånd, vi förklarar, vädjar, är pedagogiska, tålmodiga. Varför? Är det inte nog nu? Ska ni inte komma och hjälpa oss istället för att kräva att vi håller oss till manus? Ska ni inte vända om? Tänkte vi som var på väg mot torget i söndags.

Solen glittrade i Pildammarna och det fanns folk som inte visste, inte brydde sig, inte ville. Vi passerade Triangeln och var snart framme vid torget. Jag minns att jag frågade mig hur mycket poliser som skulle komma att vara på plats. Nu var ju hotet uppenbart. Jag tänkte mig att torget skulle vara omringat av piketbussar. De inger en obehaglig känsla hos mig men jag brukar försöka övertyga mig själv om att de är där för min säkerhet. Även om det inte riktigt går. Det finns bra poliser och det finns dåliga poliser. I söndags fanns de ingenstans. Det fanns ingen hotbild sas det. Vi behövde inte skyddas. Plötsligt visste jag: Vi är övergivna nu.

Lyssna inte på tv-nyheterna. De säger att vänster- och högerextremister drabbade samman. Lyssna inte på polisen. De säger att de inte vet vad som hände. Att det är för tidigt att säga. Men vi vet vad som hände. Vi ser vart det här barkar. Vi måste lyssna på varandra nu. Vi måste visa oss för varandra. För det verkar som om någon letar efter oss på nätterna. Det verkar som om de vill att vi ska försvinna, helst dö.

Fakta: 

Söndagen den 16 mars klockan 14.00 anordnade Skåne mot rasism en demonstration under parollen Antifacism är självförsvar på Möllevångstorget i Malmö.

ANNONSER

© 2024 Fria.Nu