Journalister försvarar Husby-bevakningen | Fria.Nu
  • En brinnande bil i Husby den 19 maj 2013.
Fria Tidningen

Journalister försvarar Husby-bevakningen

Det har snart gått ett år sedan upploppen i Husby. Men frågan om mediernas bevakning av kravallerna är fortfarande aktuell. Fria Tidningen har pratat med forskare och journalister som ser tillbaka på händelserna.

I början av maj år 2013 sker det som sägs ha varit den tändande gnistan till de så kallade Husby-upploppen. Polisen skickas ut på ett larm efter att en väktare har blivit hotad av en 68-årig man med kniv. Några timmar senare är mannen skjuten till döds av piketpolis och körs bort i en bårbil men en polisrapport väljer att beskriva det som att mannen avlidit först senare på sjukhus. Knappt två veckor senare står journalistklungor från såväl svenska medier som Al Jazeera, BBC och Russia Today och sänder live från Husbys lilla stadsdelscentrum. De stora medierna har kritiserats från flera håll för att ha trappat upp kravallerna och gett en ensidig och ibland felaktig bild av upploppen. En av kritikerna är Tomas Odén, journalist och medieforskare vid Göteborgs universitet, som har jämfört svensk och brittisk medierapportering från olika upplopp. Han påpekar att medierna alltid är medskapare i uppmärksammade händelser.

– Vi talar om en copycat-funktion som media spelat en roll i. Andra människor i andra delar av landet ser en lockelse i att göra likadant för att sätta enskilda förorter på kartan, säger han.

Mycket av rapporteringen kom att handla om antalet eldsatta bilar och till exempel hade kvällstidningarna stort fokus på filmsekvenser med tillhörande artiklar med rubriker som ”Se hur stenarna kastas i Husby” och ”Bilar i brand i Husby”. Peder Carlquist, tv-producent och kursledare på medieinstitutet Fojo, menar att många misslyckades med att ge händelserna proportioner. Redaktionerna hetsade istället sina reportrar att snabbt komma med material baserade på dramatik och närvaro.

– Det är självklart att medierna ska bevaka en så ovanlig och dramatisk händelse som dessutom ger möjlighet att spegla förhållandena i förorterna. Men det vi såg var ett överdrivet intresse för själva dramatiken och elden. Det är ett klassiskt exempel på hur bildens dramatik styr nyhetsförmedlingen. Dessutom framställdes det som om hela Husby stod i lågor när det i själva verket var ett par bilar på några få platser, säger han.

Peder Carlqvist kritiserar även mediebevakningen kring dödsskjutningen. Lokaltidningen Norra sidan var först med att rapportera om de felaktiga uppgifterna som polisen hade gett.

– Det förvånade mig mycket att ingen intresserade sig för att gräva i dödsskjutningen. Jag har svårt att tro att det var svårt att få fram information om vem som skjutit eftersom det uppdagades rätt fort att polisen ljugit om när dödsfallet uppdagades. Svenska medier accepterade polisens uppgifter i för hög grad, säger han.

Men Tomas Odén håller inte med. Han tycker att många medier belyste polisens agerande och de direkta orsakerna till upploppen.

– Generellt var svenska medier lite inriktade på bakomliggande orsaker, som segregation och arbetslöshet, och mycket på de aktuella händelserna som bilbränder. Men det finns exempel på medier som i ett tidigt skeende lyfte fram bakomliggande faktorer, säger han.

Negra Efendić är reporter på Svenska Dagbladet och tillbringade en dag i Husby under upploppen i maj innan teamet förflyttade sig till Jakobsberg, en av flera stockholmförorter som bilbränderna spred sig till. Hon tillbakavisar kritiken som har riktats mot svenska journalister om den uteblivna granskningen av polisens uppgifter.

– Det känns konstigt att höra att vi journalister accepterade polisens information. Jag åkte till Husby och jag rapporterade om det jag såg. Jag har inte bevakat eller skrivit något om dödsfallet, säger hon.

Aftonbladets Kenan Habul, som har tillbringat mest tid i Husby av tidningens utsända reportrar under oroligheterna, är lite mer självkritisk.

– Trots att vi var flera reportrar på plats så var vi inte tillräckligt många för att bevaka allt. Någonstans måste man lita på att polisen sköter informationen. Vi gjorde däremot reportage om det när väl informationen om att polisen misskött informationen kommit ut, säger han.

Bägge reportrarna säger att de pratade med många olika människor som ungdomar, frivilliga och vanliga boende för att bilda sig en egen uppfattning om de bakomliggande orsakerna. Organisationen Megafonen som vänder sig till ungdomar för social rättvisa i några av Stockholms förorter uppmärksammades mycket i medierna under upploppen men Kenan Habul säger att han tyckte det var viktigt att inte göra dem till representanter för alla Husbybor.

– Jag pratade med många olika människor: såna som kastat sten och deras anhöriga, de som försökt hindra upploppen, folk från kommunen och polisen. Jag ville inte göra Megafonen till representant. Jag intervjuade också en stenkastare men intervjun med honom tog plats på en parkbänk och inte i samband med stenkastningen, säger han.

– Vi valde att inte fokusera så mycket på bara Husby, vi var där en dag och åkte sedan till Jakobsberg där vi följde med boende som vakade över sina egna bostadsområden. Där var det lugnt. Vi följde inte bara efter bilar som brann, säger Negra Efendić.

Negra Efendić och Kenan Habul ger båda exempel på artiklar i tidningarna som visar på en annan sida av Husby än den i kaos och lågor, och tillbakavisar därmed kritiken att man glömt de bakomliggande orsakerna och bara fokuserat på dramatiken.

– Det är klart att vi måste rapportera om det som händer för stunden när man är på plats, men vi har också skrivit många artiklar om bakomliggande orsaker där många har fått komma till tals. Vi har försökt hämta in information på bred front, säger Negra Efendić.

– Det är trams att vi bara fokuserat på dramatiken och elden, säger Kenan Habul. Vi måste rapportera minut för minut. Folk förstår inte att vi diskuterat oroligheterna i olika kanaler: i tryck, tv-studio och i debatter och ofta diskuterat de sociala förhållandena. Vi publicerade också Gellert Tamas tjugo år gamla artikel om Husby för att sätta händelsen i ett större sammanhang. Det är naturligt att folk tittar extra när det smäller. Men man förstår väl att vi inte kan prata med sociologer när man sänder live från platsen.

Fakta: 

Det här har hänt:

13 maj: En 68-årig man skjuts till döds i sin lägenhet i Husby under en polisinsats. Polisen rapporterar först att mannen körts till sjukhus där han avlidit av sina skador men de uppgifterna dras tillbaka efter att lokaltidningen Norra sidan rapporterat att mannen dött i lägenheten.

15 maj: Organisationen Megafonen anordnar en demonstration mot polisvåld. 70-80 personer deltar i demonstrationen som går mellan Kista och Husby med krav på en oberoende utredning av dödsskjutningen och en offentlig ursäkt till mannens familj.

19 maj: Flera bilar och ett garage sätts i brand i Husby. Enligt polisen utsätts de för stenkastning när de kommer till platsen och tre poliser ska ha skadats samtidigt som boende i området vittnar om att polisen ska ha använt övervåld och uttalat rasistiska glåpord.

20 maj: Megafonen kallar till presskonferens där de återigen kräver en oberoende utredning av dödsskjutningen.

21-26 maj: Oroligheterna i Husby sprider sig till flera stockholmsförorter men också till andra städer i landet som Linköping och Örebro.

28 maj: Den piketpolis som sköt den 68-årige mannen till döds delges misstanke för vållande till annans död.

7 augusti: Riksenheten för polismål lägger ner förundersökningen mot polisen med motiveringen att skottet avlossats i nödvärn.

25 oktober: Åklagarmyndighetens Utvecklingscentrum Malmö beslutar att förundersökningen om dödsskjutningen ska tas upp på nytt och även omfatta misstanke om tjänstefel.

12 februari 2014: SVT:s Uppdrag granskning sänder ett program om dödsskjutningen som visar att flera vittnesmål från händelsen är oförenliga med den redogörelse som lämnats av polisen som avlossat det dödande skottet. Piketpolisen har sagt att de gick in i lägenheten för att skydda mannens fru men flera erfarna poliser, bland annat piketpolisens förhandlare Paul Hansson, säger att motivet var att gripa mannen.

Annons

Rekommenderade artiklar

Hbtq-personer organiserar sig för asylrätt

Ugandas president skrev i måndags under lagförslaget som gör homosexualitet straffbart med livstidsfängelse. Samtidigt kämpar många hbtq-flyktingar för asyl i Sverige.

Landets Fria

Saab:s reklamfilm väcker kritik

I Saab:s nya reklamfilm för Jas Gripen har den klassiska mansrollen som stridspilot tilldelats en kvinna. Det är en medveten strategi som går i linje med företagets jämställdhetsmål. Men nu kommer kritik mot filmen.

Fria Tidningen

Sveriges utbildningsnivå kan sjunka

Sveriges höga utbildningsnivå kommer i framtiden att sjunka i jämförelse med andra OECD-länder. En kombination av regeringens nedskärningar av antalet studieplatser på högskolorna samtidigt som andra länder driver på för en utvidgning av sina lärosäten kommer att resultera i färre högskolestudenter, visar en rapport från Högskoleverket.

Fria Tidningen

Misshandel och kränkningar på Adoptionscentrums barnhem

På ett barnhem i Orissa i Indien, som svenska Adoptionscentrum samarbetar med, är grov fysisk misshandel, psykisk terror och sexuella utnyttjanden vardagsmat. Det vittnar tre volontärer som har arbetat på barnhemmet om. Trots att de har uppmärksammat händelserna anser de inte att Adoptionscentrum har agerat tillräckligt. Nu har de startat en blogg för att få ut sin egen och barnens berättelse för att pressa ansvariga organisationer att agera.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu