Krönika: Jag stickar för att jag är feminist | Fria.Nu
Fria Tidningen

Krönika: Jag stickar för att jag är feminist

Kamilla Svanlund om stickningens utveckling från en föraktad kvinnosyssla till ett slagträ i den offentliga debatten om feminism.

När jag började sticka för 10 år sedan skämdes jag. Jag berättade inte för mina vänner och jag smög med det.

Sedan fick jag en bok som förändrade mitt sätt att se på stickningen ­– Stitch 'n Bitch av Debbie Stoller. Den gav mig en annan bild av stickningen och vad stickningen kan göra.

Att sticka var inte längre något som skulle göras i smyg, hemma i soffan, utan stickningen skulle vi ta med ut och sticka på kaféer, i kollektivtrafiken och varför inte på bio? Istället för att se stickningen som något att skämmas över skulle vi stötta våra medsystrar i ett gemensamt intresse. I stället för att ringakta skulle vi hedra dessa generationer av kvinnor före oss som stickat.

Genom att träffas på offentliga platser och sticka skapade vi debatt, både inom gruppen som träffades och genom att på så sätt provocera andra gäster på det ställe vi träffades. Vi har fått höra många kommentarer vilka både varit vördnadsfulla och föraktfulla om stickningen och att vi som unga kvinnor kanske skulle göra andra saker än slösa tid på att sticka.

Stickningen för mig är mer än ett rofyllt hantverk, det är ett sätt att debattera och belysa synen på jämställdhet.

Jag har mer än en gång fått frågan ”Hur kan du kalla dig feminist när du stickar?”. Mitt svar är alltid att jag stickar för att jag är feminist. Inom stickningen finns allt jag brinner för: jämställdhet, genusfrågor och miljön och allt är viktigt inom hantverket. Med min stickning kan jag skapa debatt, ifrågasätta samhällsstrukturer och belysa problem. Stickningen skapar arbetstillfällen, gör kvinnor till egen företagare och sakta men säkert förvandlas stickningen från en föraktad kvinnosyssla som feminister fnyst åt till ett slagträ i den offentliga debatten om feminism.

Stickningen är mångfacetterad och det finns nog lika många sätt att se på stickning som det finns hantverksutövare. För mig är det ett andningshål, där jag träffar andra företrädelsevis stickerskor kan jag diskutera och debattera kvinnofrågor som annars är svåra att tala om.

Stickgemenskapen är oftast en varm och välkomnande gemenskap vilken jag älskar och försöker få alla mina vänner att delta i. Det är många välgörenhetsprojekt som är ständigt pågående och för Musikhjälpen i år var det även gemensamma projekt i diverse garnrelaterade hantverk.

Genom att tillsammans kräva samma respekt för vårt traditionellt kvinnliga hantverk tror jag att vi kan höja statusen på stickningen och nå samma nivå som traditionella manliga hantverk som fotografering och snickeri.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2018 Fria.Nu