Debatt


Julia Forsberg
  • Hur ser vi till att våra barn får växa upp i ett mer öppet, kärleksfullt och medmänskligt samhälle, frågar sig Julia Forsberg, initiativtagare till fackeltåget mot rasism i Göteborg i december.
Göteborgs Fria

”Vi vägrar låta hatet växa”

Julia Forsberg, initiativtagare till fackeltåget mot rasism i Göteborg i december, manar till fortsatt antirasistisk kamp. Hon hoppas att fackeltåget inspirerat fler att markera mot hatet.

Nu har det gått ungefär en månad sedan nära 4000 människor samlades i ett fackeltåg mot rasism här i Göteborg. Och i andra städer har folk samlats under denna månad, just nu, idag och igår, och gjort liknande saker.

Det är något väldigt vackert, människor som samlas och gemensamt protesterar mot rasism, hat och våld.

När vi gick där, längst fram i tåget, kändes det stundom som om vi var ungefär 10 personer som följde efter två polishästar och en funktionär i gul väst, och med megafon över axeln. Men varje gång vi vände oss om såg vi det. Havet av hjältar som slutit upp med facklor och gick i värdig tystnad längs Avenyn, längs Vasagatan och Haga Nygata.

Vi såg inte slutet. Vi såg nog inte ens mitten. De som gick i mitten berättade senare att de varken såg början eller slutet av tåget. När täten nått Vasagatan hade de sista inte ens lämnat Götaplatsen. Det är ungefär en kilometer. En kilometer av människor som ville protestera mot rasismen.

Som vill visa att vi här i Sverige, i Europa, i världen tänker inte längre tolerera att människor blir utsatta för våld, förnedring och trakasserier på grund av sitt ursprung, sin hudfärg, sin härkomst, etnicitet och så vidare. Listan kan göras lång; mycket längre än så här.

Vi tänker inte längre acceptera att vissa människor behandlas sämre än andra. Vi tänker inte gå med på att någon blir kränkt eller utsatt för ”skämt”. Vi tänker börja säga ifrån, varje gång vi ser detta hända. Varför är vi så rädda för att säga ifrån? Varför låter vi det här hatet, främlingsfientligheten, invandringskritiken, rasismen vara så stark? Varför låter vi det gå till som i Kärrtorp för sex veckor sedan?

Har hatet blivit så normaliserat att människor tror att det är försvarbart att kasta glasflaskor mot barnfamiljer, för att de protesterar mot nazism?

Vi som gick i fackeltåget i Göteborg torsdagen före jul vägrar låta den här trenden fortsätta. Vi vägrar låta hatet växa. Det räcker. Det har gått alldeles för långt. Vi borde ha sagt ifrån för länge sen. Vi borde ha lyssnat på dem som utsätts för våldet, hatet och rasismen.

Men hur gör vi då? Hur ser vi till att åtminstone våra barn får växa upp i ett mer öppet, kärleksfullt och medmänskligt samhälle? Många har svar; många har olika svar. Människor är oense om hur hatet bör bemötas.

Och alla sätt är bra utom de dåliga, som det brukar sägas.

Kampen mot rasismen är högst politisk. Den behöver däremot inte vara partipolitisk. Inte hela tiden. Allt behöver inte vara en partipolitisk kamp om röster. Ibland är det - minst - lika bra att samla sina 4000 närmaste vänner och gå med facklor längs Vasagatan. Ibland är det minst lika bra - om inte ännu bättre – att säga ifrån när du hör något du är obekväm med. Att i alla fall våga försöka. Och det är vad vi hoppas att fackeltåget i Göteborg har inspirerat till.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Försvara samhället mot nazister

Vi kräver att svenska politiker tar frågorna om rasdiskriminering och det nazistiska våldet på allvar, skriver fem företrädare för antirasistiska organisationer.

Göteborgs Fria

© 2024 Fria.Nu