• Jazzentusiasten Elena Wolay ses bakom skivspelarna på lördag då Clandestino arrangerar festival. Elena har grävt djupt i skivsamlingen för att bjuda på östafrikansk groove, ritualer och bebop.
Göteborgs Fria

Med förkärlek till det farliga

Jazz är farligt. Så lyder namnet på Elena Wolays klubb som med tiden utvecklats till att omfatta även ett fanzine och en skivetikett. GFT ringde upp för att prata jazz och om hennes festivalspelning på Clandestino på lördag.

Klubben Jazz är farlig huserade tidigare på Nefertiti. Här bjöd klubbvärdinnan och dj:n Elena Wolay på musik för de våghalsiga. För att inte låsa klubben till en specifik plats är det framöver tänkt att den istället ska vara ambulerande. På lördag är hon tillbaka i Göteborg för att spela skivor på Oceanen i samband med Clandestino Festival. Tidigare under dagen håller hon även i en föreläsning om Sun Ra på Linné Skivbörs. Sedan är det dags att packa väskan för att åka över till Londons frijazzkvarter för nya äventyr.

Om jazz är farlig kan diskuteras, namnet har Elena Wolay för övrigt hämtat från den klassiska punkantologin Punk är trevligt/Jazz är farligt, faktum är ändå att jazz är en relativt smal genre. Trots detta säger sig Elena Wolay känna av ett ökat intresse för genren.

– Visst är det något som bubblar med jazzen just nu. Den uppmärksammas lite mer än vanligtvis tror jag. Det är svårt att säga om hur tillståndet är i de mindre städerna, men svensk jazz exporteras flitigt just nu och satsningen med jazzdagarna på Liseberg var ju helt fantastisk och likaså att Peter Brötzmann bokades till Jazz i Malmö i våras.

Peter Brötzmann är ett namn som är svårt att undvika om man har det minsta intresse för avantgardistisk musik. Elena Wolay fick nyligen till sin drömintervju med den legendariska saxofonisten och deras samtal finns att läsa i premiärnumret av fanzinet Jazz är farligt.

– Det är ju lite “once in a lifetime” att man får den chansen och jag måste ju framöver försöka få till fler stora intervjuer för att överträffa detta. I premiärnumret är det annars en del recensioner, ett reportage om jazzmode. Andra numret kommer nog inte alls se likadant ut som det första, men jag kommer att skriva mycket mer själv med målet att få till personliga vinklar ur ett musikaliskt perspektiv.

Musikbranschen i stort och jazzvärlden i synnerhet är till stor del befolkad av män. Elena Wolay är väl medveten om problematiken och säger att hon tror att många kvinnor helt enkelt blir utestängda. Och de som tar plats får kämpa otroligt hårt för att synas och höras.

– Folk tycker att det fortfarande är tjatigt om systerskap, vilket jag tycker är märkligt. Jag längtar efter fler kvinnor inom jazzen och jag längtar efter fler kvinnliga vinylnördar. Jag har även uppfattat att kvinnliga dj:s oftast inte blir uppmuntrade till utveckling. Det räcker oftast att de bara blir bokade för att de är just kvinnor och redan där blir det problematiskt för oss som lever för det eller för andra som vill börja spela.

Men trots sin medvetenhet säger Wolay att genusfrågor ofta får stå tillbaka för andra prioriteringar när hon genomför sina spelningar.

– Jag tänker i första hand på musiken och ljudbilden och tragiskt nog inte så mycket på genus, säger Elena och nämner Jeanne Lee, Abbey Lincoln, Monica Zetterlund och Fatima Ekman som kvinnliga artister som ofta hamnar på skivtallrikarna.

Dagens jazztips. Vad lyssnar du på för tillfället?

– Efter att ha den senaste tiden hållit i föreläsningar om Sun Ra så har det i princip bara varit honom jag lyssnat på. Hans period under 80-talet är lite oupptäckt för mig. Nuclear war har snurrat varmt länge och plattan The Sun Ra Arkestra meets Salah Ragab In Egypt upptäckte jag precis och den går lika varmt.

Fakta: 

Clandestino Festival Vinter

Var: Kulturhuset Oceanen.

När: Lördag 7 december.

Artister: Hailu Mergia, Orchestra of Spheres, Lau Nau, Elena Wolay.

GFT-favorit: Hailu Mergia tillhörde Etiopiens jazzelit under 70-talet. Uppträder tillsammans med två Berlinbaserade musiker: Tony Buck på trummor och Mike Majkowski på kontrabas.

Lyssningstips: Hailu Mergia and his Classical Instrument (Awesome tapes from Africa)

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Hon ger ut sin egen poesi

Louise Halvardsson gav ut sin diktsamling Hejdå tonårsångest - 35 dikter innan 35 på eget förlag. Nu har hon nominerats till Selmapriset.

Fria Tidningen

Feministisk sf-klassiker blir musik

Hur låter en bok? Kompositören Erik Dahl ger svaret då han stiger in i Ursula Le Guins litterära universum för att tolka klassikern Mörkrets vänstra hand.

Fria Tidningen

Solidaritetsorkester med hopp om framtiden

Christopher Ali Solidarity Quartet är svåra att sätta fingret på. Muslimsk mystik, ökenblues och svenskt vemod är några av inslagen på debutalbumet To Those Who Walked Before Us.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu