Fattiga barn får röst i musiken | Fria.Nu
  • 13-åriga Ayesha älskar att rappa.
Fria Tidningen

Fattiga barn får röst i musiken

Genom ett svenskt kulturprojekt får jordanska och egyptiska barnhemsbarn sjunga, dansa och stå på scen. Elinor Ahlqvist rapporterar från Amman i Jordanien, där kultur ofta är förbehållet de rika.

”Vi ska stå upp för att visa verkligheten. Pengar är inte viktigt, utbildning är. Kan ni höra våra röster?”

I starkt strålkastarljus på en stor scen stå tio tonåringar och rappar intensivt texter de skrivit om sina egna liv. I den fullsatta publiken på Al Hussein Cultural Center i Amman sitter familjer, vänner, politiker och kungligheter och följer spänt vartenda steg.

Föreställningen Ana wa int (”Jag och du”) är slutprodukten av ett års workshops i dans, musik och teater. Projektet kallas Hayatuna och drivs av den svenska organisationen Spiritus Mundi som vill ge unga nya möjligheter att uttrycka sina känslor och liv.

Dagen före premiären träffar jag grundaren Henrik Melius. Han brinner för att hjälpa människor att våga göra sig hörda genom musiken. Bättre självkänsla leder i sin tur till större delaktighet i samhället, menar han. Spiritus Mundi försöker på sätt och vis realisera FN:s barnkonvention i praktiken genom kultur.

– Det som är så bra med musiken som verktyg är att du inte behöver vara tränad musiker för att skapa musik och text. Och musik påverkar människor på djupet, man kan bli så oerhört berörd av ett musikstycke.

Ungdomarna kommer från barnhem och ett socialt center i en socialt och ekonomiskt utsatt del av Amman. Det här är grupper som oftast inte får ta del av kultur – den är framför allt tillgänglig för den rikare delen av befolkningen. Musik- och danslektioner är dyra, konstutställningar äger rum i rikare områden och kollektivtrafik är dyrt med en jordansk lön.

En av ungdomarna på scen är Ayesha. Hon är 13 år, bor i Jordaniens huvudstad sedan december 2012 och längtar till den dag kriget tar slut i Syrien, då hon hoppas kunna flytta tillbaka med sin mamma och moster. Dagen före premiären står hon i den stora teatersalen som bubblar av energi, med fullt fokus på att komma ihåg texter och danssteg.

– Man lär sig mycket av att dansa och rappa. Vi får inte det någon annanstans men det är jätteviktigt, säger Ayesha som är lite nervös inför uppträdandet. Hon lägger till att något av det bästa med projektet, förutom rappen, är att lärarna inte skriker på dem.

Projektledaren Eman Suheimat berättar i en paus från repetitionerna att deras deltagande pedagogik har blivit ifrågasatt. De använder alltid barnens namn och pratar med dem istället för att skrika och vara auktoritära, vilket ibland tolkas som att de inte har kontroll.

– På barnhemmet är du bara en siffra, du är ingen egen person. Men när du känner att du är någonting så gör det skillnad. Du kan se det i deras ansikten när de är på scen och alla tittar på dem. ”Du är viktig, alla de här människorna från ditt område kom för att se just dig”. Jag är säker på att det här projektet har förändrat deras liv.

Det viktigaste med projektet är att se det fungerar som en process där alla lär sig av varandra, menar Henrik Melius. Barnen är lika mycket de vuxnas lärare som tvärtom. Men processen har inte varit lätt. Några tjejer hoppade av för att deras familjer inte ville att de skulle dansa och sjunga. I lokaltidningen har negativa röster hörts, åsikter om att dansen och rappen och den höga musiken varit aggressiv och opassande för så unga personer.

Eman Suheimat berättar att hon och hennes jordanska vänner vuxit upp med egyptisk populärkultur, i brist på inhemsk, och att hon ofta blir ifrågasatt för varför det är viktigt att lära fattiga barn att dansa och sjunga. Hon säger att projektet är en viktig signal om förändring.

– Traditionellt inom islam har det inte varit okej för en tjej att sjunga och dansa, och om du som man sjunger ska det vara ett budskap om religion. Men det håller på att förändras. Många av oss i den nya generationen försöker göra kultur utan religiös inblandning. Det påverkar omgivningen, säger Eman Suheimat.

På premiärdagen står alla deltagare, lika många tjejer som killar, tillsammans på scen. De dansar och sjunger med händerna i luften och texten har de själva skrivit: ”Just nu kan jag röra vid himlen, jag känner att jag är fri, ta mig dit där det är fred överallt, där det är trygghet och kärlek överallt.” Publiken reser sig upp, klappar i händerna och sjunger med i refrängen – föräldrar, vänner och bekanta skriker, skrattar och gråter, klappar i händerna och jublar.

Hayatuna fortsätter till årets slut med barn från andra områden, men av publikens reaktioner att döma verkar mycket vara vunnet redan nu. Budskapet om förändring når ut genom att visa hur mycket barnens självkänsla kan växa av att bli lyssnad på, arbeta tillsammans, lära känna sin kropp och få bekräftelse på att det de presterar är bra.

Efter föreställningen går Ayesha ut i kvällskylan med familj och vänner runt sig. Hon strålar, liksom övriga deltagare under kvällen.

– Det här projektet är vackert och annorlunda och jag är så himla glad att jag har fått vara med. Och jag ska helt klart fortsätta rappa.

Fotnot: Eman Suheimats uttalande om islam ska förstås i en jordansk kontext. Synen på kultur och jämställdhet skiljer sig mycket mellan olika muslimska länder.

Fakta: 

Spiritus Mundi

  • Ideell organisation från Malmö som startade 2003 på initiativ av Henrik Melius. Arbetar både i Sverige och utomlands med kreativa arbetsformer för att skapa mötesplatser för människor med olika bakgrund.
  • Projektet Hayatuna (”våra liv” på arabiska) pågår mellan januari 2012 och december 2013. Projektet består av workshops i musik, dans och teater för ca 100 barn och ungdomar, 6–25 år gamla, från utsatta områden och barnhem i Amman och Kairo, samt deras lärare och handledare. I mitten och slutet av perioden uppträder ungdomarna med det de har lärt sig på en officiell scen i Amman.
  • Projektet finansieras av Svenska Postkodlotteriet och Carpe Vitam Foundation.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ny barnbok om omställning

Ingen är för liten för att göra skillnad, menar författarna Maria Estling Vannestål och Sanna Hellberg.

Landets Fria

Sommarkul på bondgård

På Stättareds 4H-gård utanför Kungsbacka får barn och unga lära sig om djur och natur.

Landets Fria

© 2019 Fria.Nu