Recension


Litteratur
Kairos
Av Andrzej Tichy Förlag Bonniers

Fria Tidningen

Tiden i gungning i Tichys värld

Mycket flyter fritt i Andrzej Tichys tredje bok Kairos, en intertextuell roman som målar upp en svindlande värld, skriver Anna Remmets.

Den Malmöbaserade författaren Andrzej Tichy (född 1978), år 2005 belönad med Borås Tidnings debutantpris för romanen Sex liter luft, har nyligen utkommit med sin tredje roman. Kairos är ett grekiskt ord som betecknar ett slags avbrott från upplevelsen av den linjära, kronologiska tiden, ”kronos”. I boken med denna titel tecknar Andrzej Tichy ett panorama över sådana upplevelser av ett slags destillerat varande, frikopplat från den kronologiska tiden.

Hans litterära värld är ett universum där allt flyter fritt och där personer och skeenden från olika platser och olika tider avlöser varandra utan någon uppenbar organiserande princip förutom detta abstrakta ”kairos”, eller kristillstånd. Historien rör sig fritt mellan så skilda tider och miljöer som den arabiska vårens Tunisien och tiden kring Karin Boyes självmord. Vem som berättar och upplever är långt ifrån självklart.

Tichys roman är också en mycket intertextuell bok som rör sig lika mycket mellan olika redan existerande texter och litterära röster. Att några av de personer som figurerar i boken är verkliga författare, som Boye, understryker detta tema, men det är de dolda referenserna som verkligen bär fram det intertextuella projektet.

Också persongalleriets identiteter känns flytande, med antydningar om kopplingar till både historiska och mytologiska karaktärer. De intertextuella inslagen innefattar även ett blottläggande av de fiktiva karaktärernas fiktionalitet (även om vissa är baserade på historiska personer) på ett sätt som påminner om slutet på Gabriel Garcia Marquez magiskt realistiska roman Hundra år av ensamhet från 1967, där romanfigurerna såväl som deras värld upplöses i intet. Hos Tichy finns den gåtfulla figuren Johanna, vars älskade liksom Karin Boye begått självmord. I bokens senare del genomgår hen en slags metamorfos vilken betecknas av att hen förlorar den ena efter den andra bokstaven i sitt namn.

Tichy tycks vilja lite för mycket med sin modernistiska och fragmentariska text, och ibland tangerar hen manierism. Men på det hela taget har hen lyckats skapa en ganska svindlande och spännande värld som med sin på en gång gränslösa och klaustrofobiska atmosfär utmanar och håller läsarens intresse vid liv till sista sidan.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Givande när Bergman skriver om Bergman

Recension

I den självbiografiska Laterna Magica skriver demonregissören Ingmar Bergman om sitt eget liv. ”Underhållande och medryckande”, tycker Anna Remmets.

Fria Tidningen

Smith skriver starkt om klass och ras

Recension

Precis som i Zadie Smiths stora genombrott Vita tänder målar hon i Swing time upp ett tvärsnitt av klassamhället, skriver Anna Remmets.

Fria Tidningen

© 2024 Fria.Nu