För David Levithan är musiken allt | Fria.Nu
  • ”Gestaltningen av HBTQ-ungdomar i filmer, framför allt från Hollywood, ligger långt efter”, säger David Levithan.
Stockholms Fria

För David Levithan är musiken allt

I samband med att författaren David Levithan var i Stockholm för att besöka Internationell författarscen träffade han SFT och pratade om hur viktig musiken är för honom och hur det är att skriva tillsammans med andra.

David Levithan är ungdomsboksförfattare med en diger produktion sedan debuten 2003 med Ibland bara måste man. Debuten beskriver han som en uppgörelse mellan utopi och verklighet där de bästa vännerna Paul och Tony bor i varsin stad där attityden mot homosexuella skiljer sig markant. Det hela blir en illustration av hur världen skulle kunna vara i relation till hur den faktiskt var, och är fortfarande. Debuten blev väl mottagen av både läsare och kritiker och i dag har han en stor läsarskara i olika åldrar, men främst ungdomar.

På de 10 år som gått sedan dess kan David se en markant skillnad.

– Jag kommer ihåg en recension av en helt annan bok där det stod ”Ska du läsa en bögbok i år så ska du läsa Ibland bara måste man istället. Det var så absurt och gjorde mig så arg, som att man bara läser en bok om HBTQ-personer per år. Nu för tiden finns de överallt, se på Glee till exempel, den serien har gjort väldigt mycket för hur HBTQ-personer gestaltas.

Representation som görs väl har en stark påverkan enligt David, eftersom folk vill se sig själv speglade i kulturen. Även om TV-serier som Glee finns så anser David att det finns andra områden där det behöver arbetas mer, som Hollywood.

– Gestaltningen av HBTQ-ungdomar i filmer, framför allt från Hollywood, ligger långt efter och skulle aldrig kunna fungera i en bok. Även om Glee ofta kör med säkra kort och ofarliga porträtteringar av HBTQ-personer så gör de i alla falla något av det, vilket filmmakarna inte gör.

Just ungdomsböcker är något som David Levithan är välbekant med. Förutom att vara författare är han förläggare på ungdomsboksförlaget Push och har under de 10 åren han har varit verksam släppt 18 romaner. Den höga produktiviteten förklarar han med att inte sover så mycket.

– Hur löjligt det än låter, men jag älskar verkligen det jag gör och är alltid motiverad till alla delar av det. Att det är roligt gör att det går lättare. Att vara redaktör är som att vara en osynlig hand vars påverkan inte ska märkas.

Var idéerna kommer ifrån är olika från bok till bok, med Ibland bara måste man ville han skriva en bok för en kille vars barndom varit hemsk och ville ge honom en ny. Med Nick & Norahs oändliga låtlista handlade det om att han och medförfattaren Rachel Cohn ville skriva vartannat kapitel med en kille och en tjej i huvudrollen.

– Det är så kul att skriva tillsammans med en annan person, det gör att spänningen släpper eftersom du bara kan tänka ett kapitel i taget istället för att behöva hitta på hela boken. Att alternera kapitel skapar en helt annan energi än att sitta och skriva själv.

Även i Naomi & Elys kyssförbudslista, där fler än två karaktärer sköter berättandet, skrev David och Rachel vartannat kapitel, vilket gjorde att de själva fick bestämma vilken karaktärs perspektiv de skulle använda. Det krävde mer arbete eftersom de var tvungna att hålla igen alla sidospår.

Musik är ett vanligt och viktigt inslag i Davids böcker, och så även i hans liv.

– Jag lyssnar alltid på musik! Den stora anledningen till att jag skriver nästan alla mina böcker hemma är att jag har musik på så hög volym att jag inte kan sitta där det finns andra människor. Det har varit olika band och artister till olika böcker. Men det får inte vara låtar där jag fokuserar mig på texten, då kan jag inte koncentrera mig på det jag skriver samtidigt.

I sina böcker använder han musikaliska referenser när det går, ofta med musikintresserade romanfigurer eller som ett sätt att föra dem samman. I hans senaste bok Jag, En förekommer det endast en referens eftersom huvudpersonen inte är intresserad av litteratur.

En av David Levithans favoritartister är Jens Lekman, som även figurerar som referens vid ett antal tillfällen i hans böcker.

– Jag älskar hans musik! När jag skrev Wide Awake satt jag här i Stockholm och skrev klart den faktiskt och lyssnade väldigt mycket på hans musik, det slutade med att jag skrev ett fanbrev till honom. ”Hej, jag vill bara att du ska veta att jag lyssnar på din musik på repeat när jag skriver på min bok”. Han var jättetrevlig när han svarade så jag skickade honom en bok när jag var klar. Flera år senare pratade jag med honom efter en konsert. Han har en väldigt bra röst att ha på i bakgrunden medan man skriver.

Musiken är även ett viktigt inslag i Nick & Norahs oändliga låtlista som filmatiserades 2008 och Naomi & Elys kyssförbudslista som håller på att bli film. Och David Levithan fortsätter sin digra produktion medan han lyssnar på Jens Lekman.

Annons

Rekommenderade artiklar

Biennal ska locka barn till konsten

Barn behöver ingen specialkonst. Konsten är lätt och kan förstås av alla. Det menar arrangörerna av konstfestivalen Barnens bästa biennal som går av stapeln i Skåne under höstlovet.

Skånes Fria

© 2019 Fria.Nu