Varför valde du att bli skådespelerska?

– Jag valde teatern när jag var 16 och skulle välja till gymnasiet, för att jag för första gången kände att jag kunde vara mig själv, att jag fick plats, att det var högt i tak och att jag kunde pröva olika sätt att vara på. Jag hittade en form för fantasin, både psykiskt o fysiskt, i rörelsen, säger Lena CArlsson och fortsätter:

– Jag gick via fria grupper, gick scenskolan i Göteborg och har alltid intresserat mig för min samtid och människors olika livsvillkor och möjligheter. Efter scenskolan startade jag och ett gäng andra skådespelerskor Kvinnliga dramatiska teatern, för att undersöka kön och gestaltning, och för att få spela de stora klassiska rollerna, som var förbehållna männen.

Tysk litteratur är något som du arbetat med tidigare. Är det tysk litteratur som tilltalar dig speciellt, eller är det Hertha Müller som författare?

– Både och. Jag är oerhört fascinerad av Hertha Müllers språk och jag önskade att få en stor utmaning. Jag vill arbeta med texter som förhåller sig till de stora frågorna och då har jag hamnat i tysk dramatik.

Varför har ni (Robin Spegel är producent) valt att framföra en text baserad på just Hjärtdjur?

– För att det är en historia som speglar det stora genom ett personligt öde som delas av så många konstnärer och andra som fått sina röster tystade i diktaturens våld. Jag tror på konstens kraft, och i denna text finns det en skärpa och något fasansfullt som fascinerar mig.

Hur bearbetar man en sådan text för att passa för scenen?

– Jag använder en bearbetning gjord på Maxim Gorkij-teatern, som jag petat i här och där.

Det här är ju en monolog.

Hur upplever du det att arbeta ensam på scenen?

– Läskigt och intressant. Jag vill undersöka min egen process i lugn och ro, utan krav på att leverera. Ett behov sprunget ur andra erfarenheter.

Du arbetar ihop med Robin Spegel som producerar den här föreställningen. Finns det någon särskild anledning att ni två har gjort den här produktionen tillsammans?

– Nej, hon kom som en skänk från ovan i ett akut läge.

Är det något särskilt du vill säga till publiken inför den här föreställningen?

– Ta din tid och försök att inte att förstå allt, njut av den fantastiska texten och gå på toa innan!