Recension


Konsert
James Blake
Var Berns, Stockholm När 4 oktober

  • James Blake gör ett lysande framförande på Berns.
Fria Tidningen

James Blake gör årets spelning

"En av årets mest minnesvärda konserter", skriver Jens Ahlberg om James Blakes undergångsspelning på Berns.

James Blake sätter sig vid pianot och börjar sjunga "I never learnt to share" med sin fantastiska tenorstämma. Gitarristen och trummisen äntrar lokalen. En trasig dubstep-rytm sätter in.

Showen är uppbyggd med perfekt precision och helheten skapar en atmosfärisk undergångsstämning, naturligtvis med tillhörande hypnotisk ljusshow. Det är som ett giftermål mellan Nick Drake och Massive Attack. Tredje låten är "Life round here" från det nysläppta, lysande andra albumet "Overgrown".

Så plötsligt är den ena högtalarupphängningen på väg att ge upp under beatsens tyngd. "CMYK" drar igång med infernalisk styrka i ett neongrönt sken och ett långt instrumentalt intro. Jag blickar nervöst mot mixerbordet och det verkar som om de har lyckats rädda högtalarna.

Det är fullsatt på Berns och lokalen är perfekt för den här typen av intima spelningar, det ger en känsla av konstinstallation över konserten. Den pendlar mellan tidvis tunga dubstepslingor – ej i de vulgära formerna – till mjuka ballader med enbart Blake på pianot, som i "A case of you". Kontrasterna ger framförandet en bra puls. Det är enastående vackert.

Detta är en av årets mest minnesvärda konserter (tillsammans med The XX på Popaganda). Publiken är lugn men ger stark respons hela kvällen. Lysande versioner av"Retrograde" och Feist-covern "Limit to your love" drar ned stora applåder och avslutande souliga "Measurements", med loopade Blake-stämmor i lager på lager, blir till en skön epilog.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

© 2024 Fria.Nu