Krokodiltårar i Italien | Fria.Nu

Debatt


Jessica H. Jönsson
Fria Tidningen

Krokodiltårar i Italien

EU:s utvecklingsagenda för afrikanska länder är en av orsakerna till att människor försöker ta sig till Europa med livet som insats, skriver Jessica H. Jönsson, doktorand i socialt arbete vid Mittuniversitetet.

Italien utlyste landsorg för de hundratals afrikaner som mist sina liv utanför ön Lampedusa. Detta måste ses som krokodiltårar snarare än ett uttryck för en genuin sorg över döda ”illegala människor” som man med alla medel försöker att hindra från att komma till Europa.

Cecilia Malmström, EU kommissionär för migrationsfrågor, beklagade tragedin i ett pressmeddelande på EU:s hemsida (3 oktober), samtidigt som hon anklagade kriminella ligor för smugglingen av dessa människor till Europa. Hon pratar om Eurosur som ett organ som ska förbättra samarbetet mellan olika Europeiska länder och Nordafrikanska länder som till exempel Libyen, Marocko och Tunisien för att förhindra den oönskade migrationen till Europa.

Vad Cecilia Malmström och många andra politiker i Europa blundar för är de bakomliggande orsakerna som gör att människor lämnar sina hem, familjer och samhällen och med livet som insats försöker att ta sig till Europa. Mina 4 års forskning om globala sociala problem och dess lokala och mänskliga konsekvenser visar att en av dessa orsaker är EU:s egen utvecklingsagenda för afrikanska länder.

EU har till exempel under många år påtvingat dessa länder orättvisa och ohållbara kontrakt som inte förbättrar levnadsförhållanden i dessa länder. Exempel på sådana kontrakt är fiskeavtal som ger fri lejd till stora Europeiska fiskebåtar som länsar deras vatten på fisk och tvingar invånare i många fiskebyar på flykt till stora städer och till Europa i hopp om möjlighet till överlevnad.

Om det finns ett genuint intresse för förståelse och för att förhindra att sådana katastrofer inträffar och att möjliggöra för människor att kunna leva i sina lokala samhällen, måste EU-politiker rannsaka sig själva och deras agerande i den så kallad globala marknaden.

EU bär ett enormt ansvar för en globalisering av nyliberal politik och västcentriska utvecklingsmål som leder till ökade etniska konflikter, utslagning av lokalsamhällens socioekonomiska strukturer och påtvingad migration i många länder. Man menar att man satsat på att utveckling ska ske i andra länder så att människor inte kommer hit till Europa. Samtidigt som man rustar Europas gränser med allt tyngre bevakning militärt och polisiärt för att förhindra oönskade immigranter att ta sig in i fortet Europa.

Genom global media och kommunikation kan vi dagligen ta del av ’röster inifrån’ krig och konflikter, miljö och klimatförändringar, utslagning av lokala försörjningssystem, fattigdom och påtvingad migration. Även om sådana globala sociala problem erkänns av många länder inklusive Sverige och EU som stora utmaningar för vår gemensamma framtid och hållbara utveckling verkar det inte förändra ”traditionella” sätt att arbeta med dess orsaker och konsekvenser. I de flesta fall betraktas sådana globala sociala fenomen som empiriska problem utan någon koppling till strukturella och globala processer av förändring eller till den nuvarande politiska ekonomin och restriktiva migrationspolitik som inte kan finna rimliga lösningar på sina problem, av vilka oförmågan att avhjälpa denna typ av globala sociala problem är något av det viktigaste.

I juni 2010 träffade jag ”Mustapha” som lever som papperslös immigrant med afrikansk bakgrund i London, för att samtala om utslagning av lokalsamhällen och exploatering av lokala resurser i Afrikanska länder, fattigdom och om migration till Europa. Mustaphas liksom tusentals andras berättelser vittnar om att de fattigas migration till Europa är en väldigt kostsam och farlig process med risk för livet. Men det är en risk som man är beredd att ta om man inte har något val menar Mustapha.

Desperata försök i många afrikanska lokalsamhällen att tackla fattigdom och utslagning av lokala försörjningssystem tvingar människor att migrera till urbana områden i stora Afrikanska städer och till Europa. Detta har inte bara skapat en ny marknad för smugglare utan även förändrat funktionen för lokalsamhällens fiskebåtar, som nu används till att transportera människor till Europa.

Mustapha menar att många inte kan stanna och bära bördan av ökad fattigdom och andra ojämlikheter. Migration blir ett val mellan himmel eller helvete enligt honom. Ett etablerat begrepp som många känner till är ‘Barça ou Barzakh’. Du når Europa eller dör. De har inget val, de måste göra det. Många män och kvinnor och barn lämnar sina lokalsamhällen för migration till Europa. Många av dem har aldrig varit till havs och har ingen aning om villkoren för att ta sig över medelhavet i gamla träbåtar. Många dör på vägen.

En värld av omfattande globala transformationer, globalisering av nyliberal politik och västcentriska utvecklingsmål som leder till ökade etniska konflikter, utslagning av lokalsamhällens socioekonomiska strukturer och påtvingad migration nödvändiggör adekvata kunskaper och praktiker för att förstå och kunna arbeta med sådana globala sociala problem och dess lokala och mänskliga konsekvenser.

Om vi nu ska fälla tårar, låt oss fälla dem för mänskligheten och en värld där människor får olika värden och möjligheter på grund av deras födelseort, hudfärg, socioekonomiska status och andra attribut och egenskaper som delar oss i ett ”vi” och ett ”dem” där ”viet” försvarar sina privilegier och ”dem” kämpar för sina liv och överlevnad.

Annons

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2020 Fria.Nu