Pilsnerfilm har blivit hipsterkultur | Fria.Nu
Fria Tidningen

Pilsnerfilm har blivit hipsterkultur

Då avskydd av samtidens kulturelit – i dag kultförklarad. Martin Holmström undersöker varför pilsnerfilmen gör comeback.

Lättsamma 1930-talsfilmer med sång och musik, där mat och dryck flödar, med ganska torra skämt och lyckliga slut – kan det vara något för en modern publik? Det verkar så. När filmdistributören Studio S nyligen släppte Pilsnerboxen, en dvd-samling med sex filmer från åren 1933–1940, ringlade sig köerna långa på NK i Stockholm. Boxen har på kort tid sålt i 2 000 exemplar.

Pilsnerfilmerna har tidigare varit förpassade till sändningar på matinétid på SVT och den tänkta publiken har nog varit i pensionsåldern. Men på senare år har något hänt.

Lars-Olof Lindberg, en av grundarna av Thor Odert Folke-sällskapet, Tofs, som också varit med om att ta fram Pilsnerboxen, ser ett ökat intresse för filmerna bland en yngre publik.

– Folk är intresserade av tidsandan runt 1930-40-talet, med kläderna och stilen, säger Lars-Olof Lindberg, eller "Grosshandlare Lindberg" som han kallar sig. Det är något hipsterkompatibelt med en pilsnerbox. Så jag tror att den kom ut i rätt tid. Helt plötsligt finns det en publik som är i 20-30-årsåldern.

Genren pilsnerfilm uppstod i brytpunkten mellan stum- och talfilm och blev en stor publikframgång. Många av skådespelarna var redan kända från friluftsteatrar och de flesta manusen hade redan satts upp på scener runt om i Sverige. Den stora fixstjärnan var Thor (Odert Folke) Modéen, som blev väldigt folkkär. Men vad var det som tilltalade publiken? Lars-Olof Lindberg framhåller skådespelarna, men också driften med överklassen.

– Filmerna blev väldigt publikkära just för att man kunde driva med överklassens stereotyper, visa att de inte var så perfekta, att de kanske hade ett barn utanför äktenskapet till exempel, säger han. Det var roligt att driva med dem som hade det lite bättre, det mottogs glatt bland publiken.

Ralph Nilsson, som nyligen gett ut boken Pilsnerfilm – svensk film 1930–1945, framhåller också att filmerna var ett avbrott från verkligheten under en tid när många hade det svårt ekonomiskt.

– Det var i början av 1930-talet, det var en ganska tuff tid i Sverige med ekonomiska problem. Då behövde folk något trevligt och ha lite roligt och då kom de här lustspelen och farserna, säger Ralph Nilsson. Man fick en trevlig timme, man levde upp och skrattade mitt i bedrövelsen som var i samhället.

Men medan publiken strömmade till i salongerna var kritikerna desto mer kallsinniga. Filmerna beskrevs som tarvliga och undermåliga och ansågs vara en kulturfara.

Det hölls till och med ett protestmöte mot pilsnerfilm i Konserthuset i Stockholm 1937, arrangerat av Sveriges författareförening. ”Vi har fått en fasansväckande möjlighet att reproducera dumheten och stupiditeten i massupplaga”, uttalade sig Vilhelm Moberg på mötet.

Även om just Moberg kom från knapphändiga förhållanden ser Ralph Nilsson kritikernas aversion mot pilsnerfilm som en klassfråga.

– Kritikerna var från en annan samhällsklass, det var för lågt för dem, säger Ralph Nilsson. Jag är ganska övertygad om att recensenternas sågningar var en klassfråga, de levde i en lite annan värld.

För många är Thor Modéen synonym med pilsnerfilm – vissa menar till och med att hans namn i rollistan är ett måste för att en film ska få klassas som pilsnerfilm.

Vari låg Thor Modéens storhet?

– Han har en närvaro när han levererar sina repliker, han vet exakt när de ska sitta, och har mimik och grimaser som är fantastiska. I moderna filmer finns det inga som kan mäta sig med honom. Sällskapsresan och Göta kanal till exempel är moderna pilsnerfilmer kan man säga, men de har ingen Thor Modéen, säger Lars-Olof Lindberg.

Ralph Nilsson har en snävare syn på vad som kan få kallas pilsnerfilm och anser inte att några filmer som görs i dag uppfyller kriterierna.

– Det går inte att återupprepa, säger Ralph Nilsson. Det var en speciell genre och tid. De är väldigt intressanta miljöfilmer, speciellt får man se hur arbetarklassen hade det. Man kanske kan säga lite med avund att man ser hur trevligt folk hade det, man hade ett annat umgänge än man har i dag tyvärr.

Ralph Nilsson beskriver sig själv som en nörd med ett brinnande intresse för 1930-talsfilm, och han är förvånad över att Pilsnerboxen sålt slut så snabbt och verkar locka till sig en bred publik.

– Men det är väl för att vi människor är ungefär likadana i dag som på 1930-talet, säger han. Skådespelarna var lite annorlunda då i tal och agerande, men jag tror att vi är ungefär likadana och när vi ser de här filmerna har vi roligt en stund.

Fakta: 

Pilsnerboxen

• En dvd-samling med sex filmer från 1933–1940: Augustas lilla felsteg, 65, 66 och jag, O, en så'n natt, Kyss henne!, Snurriga familjen och naturligtvis klassikern Pensionat Paradiset. Thor Modéen medverkar i samtliga filmer.

• Ges ut av Studio S tillsammans med Kungliga biblioteket och Thor Modéen-sällskapet, de senare står för urvalet. Filmerna är digitala kopior baserade på restaurerat och bevarat filmmaterial ur Svenska Filminstitutets arkiv.

Annons

Rekommenderade artiklar

© 2017 Fria.Nu