Sju år av turbulens i biståndet | Fria.Nu
  • Förra veckan avgick Gunilla Carlsson som biståndsminister efter sju år i regeringen.
Fria Tidningen

Sju år av turbulens i biståndet

Gunilla Carlssons år som biståndsminister har kantats av stora förändringar av biståndspolitiken, kritik från biståndsorganisationer och interna konflikter. Fria tittar tillbaka på de sju åren som har gått och vilken betydelse Carlsson och hennes politik har haft.

Spekulationerna om huruvida Gunilla Carlsson har fått sparken eller inte lät inte vänta på sig efter förra veckans besked om att hon efter sju år lämnar uppdraget som biståndsminister.

Hennes tid som minister har varit minst sagt turbulent, med ett omfattande reformerande av biståndspolitiken som har kantats av både omfattande kritik, förseningar i biståndsarbetet och interna konflikter.

Om det har lett till att statsministern inte längre har förtroende för Carlsson råder det delade meningar om. Det vi däremot vet är att hon sedan hon tillträdde som minister 2006 har genomfört stora förändringar av det svenska biståndet.

Fokus har legat på målet att skapa ett ”effektivare bistånd”, alltså att nå upp till målet att varje krona ska gå till fattigdomsbekämpning. Mer mål- och resultatstyrning, tydligare prioriteringar om vad biståndet ska gå till och fokus på ett mindre antal mottagarländer.

Sten Rylander, som är ordförande för Forum Syd och har lång erfarenhet av biståndsarbete både på UD och inom Sida, säger att han ser både för- och nackdelar när han ser tillbaka på Gunilla Carlssons år som minister.

– Jag tyckte att hon kom in som en frisk fläkt i början och ville öppna upp, skapa mer transparens och betona resultatet kraftigare. Idéerna var bra, säger han.

Men de stora förändringarna förankrades inte på ett bra sätt på biståndsorganet Sida. De ökade kraven på resultat ledde till mer administration för personalen, samtidigt som de kände sig alltmer detaljstyrda. Sida blev en ”stukad myndighet”, säger Sten Rylander.

– De bästa handläggarna och personalen lämnade Sida. Personalen fick ägna mer tid åt att fylla i resultatrapporter än på mänskliga möten med samarbetspartners.

Han är positiv till att man ökar kraven på redovisning i biståndet men tycker att Carlsson gick för långt.

– Det har skrämt upp personal på Sida och gjort att man kanske har fokuserat på lätta insatser som ger snabba resultat istället för på de mest angelägna och svåra utmaningarna, när det gäller institutionsutveckling och att bygga upp myndigheter i utvecklingsländerna. Det är en process som tar lång tid och det går inte att få några snabba resultat.

Gunilla Carlssons offentliga kritik mot svensk biståndshantering har inte heller mottagits väl. Efter att en korruptionshärva i Zambia uppdagades år 2009, där svenska biståndsmedel hade förskringats, gick hon ut i en debattartikel på Newsmill och ställde frågan ”Kan det vara som den zambiska ekonomen Dambisa Moyo hävdar, att bistånd kanske inte är en del av en möjlig lösning, utan faktiskt en del av problemet?”.

Utspelet mötte kraftig kritik från oppositionspolitiker och biståndsorganisationer. Några månader senare gick fem avdelningschefer på Sida ut och kritiserade hur Carlsson pratade om svenskt bistånd i media. De menade att det finns en risk att biståndsviljan hos allmänheten sjunker, eftersom det kan uppfattas som att hon inte tycker att svenskt bistånd ger goda resultat.

Sten Rylander håller med om att Gunilla Carlsson ofta belyste det negativa.

– Jag har efterlyst att Gunilla Carlsson ska lyfta fram det som är bra istället för att racka ner på det dåliga. Annars underminerar man de ansträngningar som har gjorts, säger han.

Och förutom att förtroendet för Gunilla Carlsson har varit lågt både hos Sida och bland de egna tjänstemännen på UD skapades det även en spänning mellan henne och civilsamhället.

Francisco Contreras, ordförande i Latinamerikagrupperna, säger att kommunikationen mellan Gunilla Carlsson och civilsamhället har varit bristfällig och att hon inte har förankrat den politik som hon har drivit.

– Jag menar att hon inte har sett civilsamhället som en tillgång, utan mer som ett problem. I huvudsak har hon istället fokuserat på att stärka samarbetet med näringslivet, säger han.

Han är inte heller positiv till att hon har haft planer på att helt slopa det bilaterala biståndet till Latinamerika. Skälet att slopa biståndet till regionen var enligt henne själv att länderna ”är inte alls lika fattiga som länderna jag fokuserar på i Afrika”.

Det gick inte igenom, utan när regeringens budgetproposition presenterades förra veckan stod det klart att det bilaterala biståndet till Guatemala och Colombia blir kvar medan biståndet till Bolivia slopas.

– Det är viktigt att Sverige fortsätter vara närvarande i Latinamerika. I de här länderna lever en stor del av befolkningen i stor fattigdom och i till exempel Guatemala finns ett stort ursprungsfolk och landet har gått igenom ett fruktansvärt krig som i huvudsak har drabbat landsbygdsbor, säger Contreras.

Trots att Gunilla Carlsson har avgått som minister har hon denna vecka fortsatt att stå i medias blickfång. Bakgrunden är SR Ekots avslöjande att Carlsson och hennes statsekreterares löner har betalats med biståndspengar under fyra års tid.

Sten Rylander tycker att det går stick i stäv med hennes ambition att varje biståndskrona ska redovisas och göra nytta för fattiga.

– Det ger en dålig signal till världens fattiga om hur Sverige prioriterar fattigdomsbekämpning.

Francisco Contreras håller med och pekar på att det finns fler exempel på att biståndspengar inte har gått till det de ska, till exempel för att rusta upp svenska ambassader och till flyktingmottagande i Sverige. Förhoppningen är att det blir ändring på det med den nya biståndsministern.

Den som efterträder Gunilla Carlsson är den före detta arbetsmarknadsministern Hillevi Engström. Sten Rylander har goda förhoppningar.

– Hon sägs vara duktig på att lyssna och den första signalen som hon har sänt ut är att hon är intresserad av att lyssna och lära. Sedan är det bra om hon är öppen för kontakt med oss i civilsamhället och skapar en bra relation med Sida, säger Rylander.

Och Francisco Contreras ser en positiv sak som Gunilla Carlsson har åstadkommit under sin tid som biståndsminister, som Hillevi Engström kan lära sig av: att ha fått igång en debatt om svenskt bistånd.

– Sedan kan man fundera på om det som hon tycker är riktigt, men hon har i alla fall gjort så att vi pratar mer om biståndet.

Annons

Rekommenderade artiklar

Ny massaktion mot tyska kolgruvor

Nästa vecka är det återigen dags för massaktionen Ende Gelände som samlar miljöaktivister från hela Europa som ska sätta de tyska kolgruvorna i blockad.

Fria Tidningen

© 2019 Fria.Nu