Recension


Litteratur
Privat Författare Petra Revenue Förlag Orda

Göteborgs Fria

Revenue tänjer på gränserna

Petra Revenues Privat undersöker det personliga tilltalet. Hon vill skriva en generationsroman i medelåldern utan att för den sakens skull behöva tumma på sin egen bekvämlighet och leva i en resväska för en tid. Med Göteborg och den egna lägenheten som geografisk utgångspunkt tar författaren istället med sig läsaren på en resa i den egna tankevärlden på en kvinna mitt i livet. Huvudpersonen Dora Diamant lever ett fysiskt stillsamt men känslomässigt turbulent liv fullt av mer eller mindre destruktiva relationer till de allra flesta en människa kan tänkas ha i sitt kontaktnät när hon passerat de fyrtio och närmar sig de femtio. Exmake, son, mamma, pappa, älskare, kollega, vän, bror. Läsaren bjuds in att följa med i känslostormar kring och analyser av alla dessa nära relationer.

De personliga betraktelserna varvas med litterära alster i form av krönikor och noveller. Emellanåt är det med uppenbart hopdiktade dagboksinlägg som Revenue leker sig fram i 271 sidor där allt är tillåtet. Som läsare blir jag osäker på vad som är sant och inte. Är Dora Diamant ett alter ego eller är hon rätt igenom fiktiv? Det är ju fullt av samtidsreferenser, såsom Dr. Phil-avsnitt och händelserna på Utöya, men samtidigt är det sprängfullt av osannolika anekdoter. Allt eftersom bladen vänds blir frågan om sanning eller fiktion sekundär. Oavsett så lyser censuren med sin frånvaro och titeln gör skäl för sitt namn. Dikt eller fiktion spelar ingen roll – det är det privata som behandlas ändå. Det viktiga är inte vem som har haft underlivsbesvär, varit förälskad i sin fars vän eller har en katt som heter He-man. Det viktiga är att historierna berättas överhuvudtaget. Ibland skrattar jag till, ibland drabbas jag av eftertänksamhet, ibland blir det sorgligt. Det blir aldrig tråkigt just för att det vad som än händer är ärligt och modigt. En experimentell självbiografi som tänjer på gränserna om vad som får berättas och inte. Det är en verklighet med få solskenshistorier men med mycket passion och ångest där somliga avsnitt andas livskris. Dora Diamant är ungefär dubbelt så gammal som jag själv och jag läser Privat som ett brev till en yngre generation. Ett brev utan pekpinnar; såhär kan livet vara, det är inte mer med det.

Privat är en spretig historia. Den röda tråden finns där, men den klipps ofta av för att knytas ihop på nytt några kapitel senare. Det är fragmentariskt på ett sätt som emellanåt glimrar till i form av komik eller skärande sorg, men känslan av att läsa ett utkast blir stundtals alltför påtaglig. Då och då är jag nästan beredd att benämna det vid slarv. Men kanske är det just den här ofärdiga känslan Revenue vill åt. Känslan av att pennan fått jobba fritt över pappret utan att begränsas av logik eller sammanhang. Tankar som gått direkt till pränt utan att passera något filter.

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Många poänger i Pojkarna

Recension

Rik föreställning där alla har möjlighet till identifikation, skriver Kristin Ödlund om Pojkarna.

Göteborgs Fria

Dystopi med törst i fokus

Recension

Riksteaterns Ur vattnets minne – Veden muistista är en ångestladdad men vacker dystopi om vatten som bristvara.

Landets Fria

© 2024 Fria.Nu