Honduras fortsätter sin raska färd mot politiskt nattmörker. I all tysthet. Vem bryr sig om ett litet land i Centralamerika som sällan kvalar in till några VM-turneringar i fotboll och som i ekonomiska termer inte betyder särskilt mycket för EU? Fredrik Reinfeldts regering har konsekvent lyft bort såväl huvud som intresse från Latinamerika, stängt ambassad efter ambassad och fasat ut biståndsprojekt för att istället satsa på marknadsinitiativ med nyliberala förtecken. Det är lättare att rycka på axlarna åt något hemskt när du inte ser det.

Ändå är detta till synes betydelselösa lilla land, inträngt mellan Nord- och Sydamerikas jättar, världens farligaste för journalister att verka i. Och ett land som är farligt för vem som helst: 86,5 mord per 100 000 invånare gör Honduras till ett av de amerikanska kontinenternas mest mordtäta länder.

Statskuppen 2009 var startskottet för Honduras nuvarande mardröm. Kuppen avsatte president Manuel Zelaya och inrättade en interimregering med fokus på att ”återställa ordningen”. Med andra ord att avsluta alla sociala projekt Zelaya inlett och säkerställa relationerna till den mäktiga grannen i norr, USA. Med hjälp av USA:s underrättelseinformation och en brutalt nedslagen opposition har landets nya regim, styrd av affärsmannen Porfirio ”Pepe” Lobo, kunnat regera ostörd.

Kuppen 2009 kom som en överraskning för många utomstående, men de fyra år som följt har varit en uppvisning i hur en illegitim regering (Lobos styre är långt ifrån erkänt av samtliga latinamerikanska länder) tillåts förtrycka sin egen befolkning inför öppen ridå. Barack Obama har investerat flera miljarder dollar i den nya honduranska regimen. Under förevändningen att man vill bekämpa narkotikasmuggling till USA har nordamerikanska soldater medverkat i flera brutala räder mot civila. Och de militärbaser som Obama hjälpt till att finansiera längs Honduras Atlantkust, även kallad Moskitkusten, är utgångspunkt för många av regimens räder mot oppositionella, främst landets regeringskritiska journalister.

Offret för det senaste journalistmordet var en inflytelserik vänsterintellektuell programledare i radio, Anibal Barrow, vars kropp i början av juli påträffades styckad och skändad i östra Honduras. Motivet tros ha varit att tysta Barrows kritik mot den oroliga politiska utvecklingen i landet. Ansvariga för dådet tros vara kriminella krafter som fått betalt för uppdraget.

Frias ledarsida har sedan kuppen 2009 frekvent tagit upp utvecklingen i Honduras. Ibland undrar man om någon lyssnar. Det vore klädsamt om den svenska regeringen och inflytelserika debattörer, som säger sig värna om frihet och pressfrihet, började kritisera mord på journalister, oberoende jurister och människorättsaktivister överallt – till och med i Honduras. Om Kuba, Vitryssland, Venezuela och Nicaragua är inblandade är de snabba att fördöma sådant våld. Så varför inte när det sker i Honduras? Kan det vara för att landet numera styrs av en modern diktator tillhörande ett liberalt parti?